Sommarstädning
Ja, inte inne - ute så klart!
Har inte riktigt klarat av att göra allt jag vill ut i år heller,, men tänkte försöka komma ikapp lite i alla fall.
Fram med slangar och tänker skura altan för att kunna olja in den i helgen, blev inte gjort i fjol, som så mycket annat. Sätter igång högtrycken med altantvätten. Men efter ett tag så får lillebror tvärnog. Det låter för mycket och han börjar gråta så stor han är (6) och vill inte alls höra det där. Säger åt honom att han kan ju gå in om han inte vill vara med. Allt är frid och fröjd så jag sätter igång med mitt. Efter några minuter så kommer en av grannarna med lillebror i handen. Han har satt sig på andra sidan huset där jag inte ser honom och börjat stor gråta. Så pass att han hördes två hus bort, men inte dit jag stod med bullrande maskin så klart. För första gången på mer än ett år så fick han inte upp låset på dörren.
Och varför kom han inte och sa till istället för att gråta? Han "orkade" inte gå runt huset.
Vi bor alltså i en helt vanlig villa, inget palats eller super kåk med kilometerlånga väggar att gå förbi för att komma runt knuten... Latmask!
Nu har vi än en gång pratat om att han måste komma och säga till, det hjälper inte att bara sätta sig ner och gråta, inte mycket som blir bättre av tårar...
Har inte riktigt klarat av att göra allt jag vill ut i år heller,, men tänkte försöka komma ikapp lite i alla fall.
Fram med slangar och tänker skura altan för att kunna olja in den i helgen, blev inte gjort i fjol, som så mycket annat. Sätter igång högtrycken med altantvätten. Men efter ett tag så får lillebror tvärnog. Det låter för mycket och han börjar gråta så stor han är (6) och vill inte alls höra det där. Säger åt honom att han kan ju gå in om han inte vill vara med. Allt är frid och fröjd så jag sätter igång med mitt. Efter några minuter så kommer en av grannarna med lillebror i handen. Han har satt sig på andra sidan huset där jag inte ser honom och börjat stor gråta. Så pass att han hördes två hus bort, men inte dit jag stod med bullrande maskin så klart. För första gången på mer än ett år så fick han inte upp låset på dörren.
Och varför kom han inte och sa till istället för att gråta? Han "orkade" inte gå runt huset.
Vi bor alltså i en helt vanlig villa, inget palats eller super kåk med kilometerlånga väggar att gå förbi för att komma runt knuten... Latmask!
Nu har vi än en gång pratat om att han måste komma och säga till, det hjälper inte att bara sätta sig ner och gråta, inte mycket som blir bättre av tårar...
