småbarnsbloggen

Men inget till mig själv...

Däremot har vi handlat til storebror.
Massor!
Täckjacka och täckbyxor, vanliga byxor och en tröja. Plus skor! Vinterskor och fodrade gummistövlar.
Nu är det bara mössa och vantar kvar sedan klarar han en istid;-)

Snacka om att shoppa. Fick med en sljorta till maken också
Och vi hann titta på leksaker.
En heldag avklarad på en eftermiddag.
Enda riktiga nackdelen är att det blivit skräpmat två dar i rad eftersom vi var iväg igår med.
Men nu ska det vara halvlugnt ett litet tag. Tror inte jag måste ha med killarna för det lilla vinter shopping som är kvar att göra. Skönt att ha det avklarat.
En två åring och en fyra åring plus maken är inte de mest tålmodiga shopping sällskap man kan tänka sig.
Nervösa sammanbrott och stroke varning är rätt beskrivande.

Nu ska jag stressa ner lite och förbereda mig för morgondagens arbetsdag.

Sista hemma dagen denna vecka. Kan inte riktigt säga att jag är ledig. Vabbar gör jag så jag är hemma, men ledig... Känns inte riktigt så.
Idag har jag båda mina killar hemma. Vi bestämde det igår, att storebror skulle få vara hemma med oss idag. Det känns att jag inte träffar honom så mycket som jag skulle vilja när jag jobbar helg. Även om jag är hemma och vabbar vardagar istället så är ju han hos dagmamman då. Så idag har vi mysdag.
Vid tretiden ska vi hämta maken och göra birsta också, hela familjen. Storebror måste ha nya stövlar, hans har spruckit. Med andra ord är han torrare i gympadojorna än stövlarna...

Nu är det snart dags för grabbarna att käka lunch så får vi se hur dagen blir efter det...

Det är helt klart inte sommar längre. Hösten kom punktligt i år. Redan första september känndes det att sommaren var över och den känslan har hållit i sig. Idag yrde det vattendroppar eller till ochmed regn i luften. Var det kom ifrån vet jag inte, solen sken och inte ett moln i närheten...
Morgon dagg???

Det öär kyligt men vackert med alla höstfärger.
Även om den är snålt med blommor den här årstiden så är träden väldigt vackra. Med eldens alla nyanser!

Ska försöka hitta lite vackra löv som jag kan pyssla lite med tillsammans med pojkarna.

Så var man fattig igen.
För en stund, över helgen, var man riktigt välbärgad;-)
Ovanligt länge måste erkännas.
Men nu är räkningarna betalda och ordningen återställd.
Inte mycket kvar på kontot med vi har gjort rätt för oss denna månad med.
Kanske blir lite över till mig själv denna månad ändå.
Skulle inte skada med en ny handväska och en höstjacka...

Det blev inte som jag tänkt igår.
Det blidde t ex inga blommor eller ljung efter lillebrors provtagning.
Nej, det blev ett akutbesök hos optikern.

Sån himla otur. När jag vaknade och skulle ta på mig mina glasögon stötte jag till dem på nattduksbordet så de for i golvet. Det i sig är kanske ingen stor sak i vanliga fall, jag menar glasögon har en förmåga att fara iväg sådär. Men saken är den att jag har glas-glas i mina glasögon och inte plast-glas. Det är inget man tänker på normalt. Men denna gång hade det extrem betydelse. Det högra glaset sprack! Tvärs över hela glaset går en spricka, ungefär som ett rejält stenskott på en bilruta! Jag ser alltså inte alls mycket med det högra ögat när jag änvänder glasögonen nu.
Det innebär att jag inte ens kan ha dem i väntan på nya glasögon, för det är ju som bekant minst 1-1,5 veckors väntetid på nya glasögon...
Alltså blev optikerbesöket extra akut. Jag var tvungen att få ut linser, som jag inte har haft på 6 år typ, och jag var tvungen att hitta nya bågar.
Ett antal tusen fattigare lämnade vi den butiken och åkte direkt hem. Man tappar lite shopping lusten om jag säger så.
Nu har jag sagt i kanske två månader att jag skulle vilja ha nya glasögon, men jag hade velat haft lite tid på mig att leta bågar och framför allt kunna använda mina gamla glasögon under väntetiden...

Det hade kunnat blivit nya shopping tag idag, men det ska komma hantverkare igen. En elektriker som ska dra el till utebelysningen. Det får prioriteras, vi går ju mot mycket mörkare tider så det ska bli skänt att kunna se något på gården efter kl 13.

51!

Exakt samma som förra veckan.
Har vi tur så är det där han ligger mellan vågorna nu. I så fall har det stigit med 10! Det vore inte helt fel kan jag säga.

Men samtidigt som jag hoppas på det bästa så vågar jag inte riktigt tro på det. Lillebror har inte någon matlust, är det inte yoghurt eller pepparkakor så öppnar han inte munnen. Det ska vara vällingen som går att få i honom vissa dagar. Det gör ju att vi misstänker att han inte är riktigt frisk även om han inte har feber.
Han får ju som bekant sällan feber.

Nytt prov nästa vecka. Bara att hoppas på att han ligger kvar på de här värdena då!

Lillebror ska på sin vanliga måndagskoll i morgon.
Har funderat en del över hans värden.
Jag tror inte att de är riktigt låga. De kan till och med ligga runt 50, inte alls omöjligt. Han har inga prickar alls just nu. Så skönt!
Men han verkar inte må bra.
Han vill inte äta. Yoghurt och pepparkakor öppnar han munnen för, inget annat.
Han vill inte ens ha sin välling, vare sig morgon eller kväll!

Det får mig att mjisstänka attnågot inte är riktigt rätt.
Om det är värdena som svajar eller om det är en flunsa eller liknande har jag ingen aning om.
Så vitt jag vet så kan det bero på att han är två år och helt enkelt inte vill äta!

Men vad man analyserar minsta lilla avvikelse när han nu har en allvarlig sjukdom.
Spelar ingen roll vad det är, men man vill få allt att ha betydelse.

Det ska bli skönt att få provsvar i morgon så att jag kan slappna av lite vad gäller den saken i alla fall. Det har ju gått så långt. Det är inte resultatet i sig, dvs vilket värde han har som gör mig lugnare. Det är vetskapen om värdet så att man vet hur hårt man måste kontrollera allt han gör.
Fast självklart blir jag lugnare ju högre värdet är!

Jag har efter många om och men bestämt mig för att sätta lite ljung i en kruka på bron. Det är så himla trist när alla blommor och all färg försvinner på hösten.
Jag hade inte tänkt plantera någon ljung i år eftersom jag inte har haft tid och ork... Dessutom har jag tänkt att det inte kommer att gå att ha krukor när väl snön börjar komma. Men nu är det bestämt, det får bli som det blir och snön är några månader bort ännu.

Sagt och gjort. Sprang in på blomster landet på lunchen idag. Tänkte mig en eller två plantor ljung och kanske någon silverek eller liknande.
Vad möts jag av?
Stora skyltar 39,- för ljung, 6 st 100,-.
Jag hade inte tänkt sätta så mycket!
Men vill jag köpa två plantor för nästan lika mycket som 6 plantor?

Det slutade med att jag gick därifrån utan någon planta alls.
Jag ska fundera tills i morgon eller tisdag.
Kanske jag ska sätta i blomlådor också...
Eller så handlar jag det jag tänkte från början och blundar när jag är i närheten av prisskyltarna!

Hjälp!
Att det ska behöva bli så komplicerat när jag bestämt något så enkelt!

Att inte riktigt räcka till.

Jag har som bekant jobbat. Gör det många helger. Jag tycker alltid att jag borde hinna med att träffa barnen när jag jobbar helg. Jag slutar ju "tidigt" då. Redan kl 17:15. Men ändå hinner jag aldrig med som jag tänkt. Som idag. Maken och barnen hämtade mig på jobbet och vi åkte och lämnade av bonusgrabben hos hans mamma. Sedan tog jag en snabb sväng in på ica. När vi kom hel och jag tittade på kockan var den nästan 19. Det är inte direkt tidigt om man säger så.
Nu nattar maken barnen och jag ska försöka få ordning lite mat till oss uinder tiden. Det finns i alla fall rester så jag behöver inte laga en hel middag från scratch.
Behöver jag säga att det blir mycket hämt mat de helger vi lämnar bonusgrabben...

Som tur är så är jag ledig en hel del vardagar istället så jag hinner få riktig tid med barnen då. Det är mest maken jag saknar när schemat ligger så här. Honom och möjligheten till riktiga familje utflykter, det blir inte många sådana...

Igår var det lördagsmys efter jobbet. Massor av gotta, film och tv spel. Det är så mysigt att komma hem såna gånger. När allt flyter på och alla är glada och nöjda.

Ska jobba idag med. Det känns lite trist att måsta iväg. Skulle hellre vara hemma med familjen. Men idag är det i alla fall lite mulet och grått ute så jag slipper våndas över vädret när jag är på jobbet.
Det har varit riktigt drag på jobbet, rena rama julrusningen. Det måste vara så att folk har betalat av semester synderna nu. Så det blev en löne helg när de kan unna sig lite lyx igen...
Branär det kommer mycket folk. Dagen går så mycket fortare då!

Så var det dax för jobb och slit igen. Jag känner fortfarande att det gör ont att andas, men eftersom de inte hittar något fel på mig så är det väl bara att bita ihop antar jag. Visserligen har jag en inflammation i muskelfästena runt revbenen, men det är inget man medicinerar eller sjukskriver för. Så i helgen ska jag jobba igen. Det är ju lite kortare dagar så det ska nog gå bra.
Just nu hoppas jag bara att det ska gå över lite snabbt. Men jag ver ju att sådana här inflammationer kan ta ett tag på sig att läka ut. Hoppet lever dock.

Är lite lur på att lillebror håller på att bli sjuk med. Han har inte någon feber ännu, men han balanserar på den absoluta gränsen. 39,5°. Och han som brukar loigga under 37° normalt. Vi får väl se hur det går med hans värden. Endera så kan de sjunka eller så har de hunnit stiga tills måndag. Det finns ju ett alternativ till, det kan ju vara så att han gått och dragits med något så att de här värdena runt 50 är hans höga inflammationsvärden... Med andra ord är det ingen idé att gissa. Vi får veta på måndag.

Lillebror har fått Kiovig eller gamma globulin/immunglobulin två gånger. Det vill säga de gånger han legat under tio. Ena gången fick han det i två dagar, dubbel dos.

Han har inte fått någon cortison. Anledningen är att han reagerat så bra på Kiovig. Han får rejält höga värden av det, uppåt 100 som mest. Då är man lycklig kan jag säga. Alla mediciner har ju sina baksidor och nackdelar, det är ju inte bara sol och dans om man säger så. Cortison har ju t ex den nackdelen att den kan maskera en bakomliggande sjukdom, i värsta fall leukumi, det gör däremot inte Kiovig på samma sätt. Vi har därför tillsammans med lillebrors läkare kommit fram till att vi inte ska ge honom cortison i dagsläget.

Han har inte gjort något benmärgsprov. Eftersom hans värden ökar så pass av Kiovig så är man rätt säker på att det är akut ITP och att det inte finns någon bakomliggande anledning. Även om den nu övergått i kronisk...

Nu sist som vi träffade doktorn så fick vi veta att han kommer att få ta benmärgsprov i november om han inte är bra tills dess. Det har gått 7 månader nu så doktorn vill ta en andra provomgång. Då vill han lägga till ett benmärgsprov för att vara säker på att det inte är ett problem med produktionen av trombisar.

Vi har inte samma läkare som Abbe utan vår doktor heter Joakim, men det är barnkliniken i Sundsvall som håller i behandlingen och övervakningen. Jag kan förstå hur jobbigt det är för er, även om det inte hållit i sig lika länge för oss ännu. Vår lillkilles värden ligger dessutom lite högre än eran prins. Jag håller tummarna för er och tänker mycket på andra som går igenom det här.

Det är tärande att hela tiden oroa sig för sitt barn. Att alltid vara på helspänn när leken blir intensiv. För att inte tala om all energi som går åt till att jaga svar hela tiden. Provsvar som inte meddelas, försäkringskassan med sina eviga köer. Funderingar som aldrig får svar, att ingen vet något om någonting. Kommer höga värden hålla i sig, om de sjunker hur lågt kan de gå...

Sedan har vi det här med jobb biten. Vi har valt att dela på veckorna. Så halva veckan är jag hemma och halva är maken hemma. På så sätt är vi båda i kontakt med arbetet och är uppdaterade den dag han blir frisk, för det blir han! Dessutom är det skönt att ha ett andningshål, några dagar i veckan när man inte är hemma och funderar över lillebrors sjukdom utan kan vara som man var innan det här hände.

Lillebror är en supersocial kille som älskar att vara ute och leka. Den sociala biten lider han verkligen av. Nu har vi schemalagt en dag i veckan när han kommer till dagmamman och leker tillsammans med maken. Det märks tydligt att han helst vill vara där med de andra barnen. Han är så olycklig varje gång det är dags att gå hem.
Storebror går deltid hos dagmamman nu. Det är mest av praktiska skäl, plus att han vill vara hemma med mamma och pappa och inte hos dagmamman hela veckorna.

Nu rör det på sig igen!
Snickarn kommer och bygger ny innervägg där vi tog bort fönstret.
Elektrikern ska också vara på ingång. Vi behöver elurtag plus att han ska hjälpa till att koppla in utebelysning.
Jag blir så glad när det rör på sig.
Det spelar inte så stor roll VAD som händer, eler ens hur mycket. Det är ATT det händer som räknas. Varje gång vi får något gjort så närmar vi oss slutet. Att det blir klart någon gång. Att vi ligger i fas med planeringen.
Målet just nu är att ha allt förberett så att det bara är att riva ut köket till våren/sommaren. Så vi inte står där då utan riktigt innervägg eller utan elurtag till kyl och frys... Vi villju att det ska flyta på ordentligt när vi väl sätter igång och river, det kommer att bli tillräckligt obekvämt och besvärligt ändå!

JAg känner mig fortfarande inte bra.
Mysko sjuka det här.
Det gör ont att andas, så det försöker jag göra så lite som möjligt. Vilket i sig inte känns riktigt hälsosamt...
Ingen hosta att tala om.
Ingen feber.
Ingen täppt näsa.
Dvs Ingen förkylning.

Men det gör alltså ont när jag andas. Särskillt om jag anstränger mig det minsta lilla. Så nu har jag fått en tid hos doktorn. Det kan ju inte skada att kolla upp det här igen. Jag menar, jag kan ju inte sitta här hemma hur länge som helst med det enda symptomet att det är plågsamt att andas.
Det känns som om jag käkat två påsar fishermans friends extra starka och sedan tar djupa andetag i minus 10 graders kyla. Inte allt för skoj med andra ord,,,

Det har varit grått och trist hela dan, men nu på eftermiddagen så klarnade det minsann upp. Det är en jätefin höst eftermiddag så nu blir det grillning till middagen.
Fläskkotletter, råstekt potatis och en massa vitlök!
Smarrigt värre!

Maken håller koll på grillen i väntan på den perfekta glödbädden.
Barnen är ute och leker under tiden.
Jag passa på att nuta av lugnet medans potatisen får färg i ugnen.
Den perfekta familjebilden är på blixt visit.
Det går nog snart över, det brukar göra det ;)

Det blev inte någon uppdatering igår. Kände mig inte alls upplagd för att sitta vid datorn.

Veckans värde är 51!

Det har alltså gått ner, men bara marginellt så vi får se vad som händer nästa måndag.
Skönt att han har lite högre värden ett tag så att han kan leka och härja som en frisk liten kille, utan att vi ska måsta springa efter och se så han inte slår sig. Vi kan slappna av en aning.
Det är väl därför jag blev sjuk. Kroppen fick en chans att känna efter.

Jag har gått och blivit krasslig själv. Men jag är lite egen jag med, det verkar gå i familjen ;-)
Istället för att få vanlig flunsa eller nåt med knorr så har jag gått och fått en inflammatione i bröstkorgen.
Ingen feber eller hosta, knappt snuvig. Men en plåga att ta varje andetag. Det gör riktigt ont! Som tur ä rhar det inte gått in i lungorna så jag har inte lunginflammation utan det sitter i muskler och revbensfästen.
Inget jag rekommenderar kan jag säga. Det känns inte så häslosamt att andas så lite som möjligt...

Ikväll ska vi iväg till min lillebror och hans familj på födelsedags fika.
Jag måste erkänna, snusa bäbis är det som drar mest. Deras lille är två månader och luktar ju så gott fortfarande. Med den fördelen att man kan lämna tillbaks honom om han låter eller luktar för mycket.
Sådana har jag ju själv ;-)

Fikat skulle ha varit förra helgen men då var värdparet sjuk så de bokade om till idag. Med alla utom den som gjorde smärgåstårtorna. Så inga gäster men tre tårtor.
Tro vad de ätit den här veckan.
Och undra om vi får något så smarrigt ikväll eller om de lessnat och bjuder på bulla istället?

Men först ska jag som vanligt jobba.
Det gör jag ju så gott som varje helg.
Den här månaden som kommer ska jag till och med jobba min fjärde helg, den som ska vara ledig. Fast bara lördagen så det räknas kanske inte riktigt?

Jag har ju sagt att jag ska försöka uppdatera mer även de dagar som jag jobbar.
Nu har det ju inte riktigt blivit så.
Sorry!

Vi har i alla fall tagit bort ett fönster och håller på att måla den nya delen av fasaden.
Rättare sagt, maken håller på och målar den nya delen av fasaden. Själv softar jag på jobbet;-)
Dessutom har han och svärfar ljutit ett nytt fundament till en utelampa vi köpt. Så nu finns det minsann hopp om en lite ljusare uppfart i höst och vinter!
Inte illa!

Gårdagen var stressig. Vi gjorde inget särskilt men ändå var det ett himla farande hela dan. Det var sommarvärme och strålande sol så humöret var på topp.
Idag är det lite molnigt, men jag har hopp om att det kommer att klarna upp och bli fint idag med :-).

Ska snart lämna storebror hos dagmamman och sedan ska jag och lillebror hem och röja. Det är en massa som ska flyttas, sorteras och slängas alternativt ges bort. Urvuxna kläder t ex, och en massa hobbysaker som ska få byta rum. Det kommer att bli så bra när det blir klart. Om det nu blir klart någon gång...
Sedan måste vi som alltid tvätta en massa. Det är så skönt när det är soligt och varmt, klädera torkar så mycket fortare ute plus att det luktar så gott om dem.

Ha en skön onsdag.
Själv ska jag njuta utav bara den. Imorgon börjar arbetet igen. Jobbar ända till söndag!

Dagens värde var något högre än jag trodde. Det gör ju ingenting :-)

55!

Det går kanske åt rätt håll.
Även om jag inte tror det kommer att hålla i sig.
Jag tror han kommer ramla ner till 40 strecken och ligga där ett tag till. Tror ärligt inte att han kommer att gå hos dagmamman det här året.
Jag menar, varför skulle han helt plötsligt bli så pass bra i värdena efter 7 månader...
Nej, jag tror det kommet ta ett tag till.
Och gissa om jag hoppas på att jag har fel!!!

Pratade med doktorn idag. Han ska skriva ett nytt intyg till försäkringskassan, de vill ju ha sådana med jämna mellanrum. Vi ska träffa doktorn på torsdag. Det är ett möte som inte kommer att resultera i något nytt. Det finns ju fortfarande ingen bot att få. Men det är ändå skönt att få träffa läkaren då och då. Det gör ingen skillnad, men vi känner oss inte bortglämda. Och vi får en chans att ställa frågor som kan komma längs vägen.
Jag fick i och för sig prata med honom idag, men jag glömde fråga om den nya flunsan. SKa lillebror vaccineras eller inte? Är han en riskgrupp eller inte...

Inte för att helgen är slut så mycket.
Jag börjar ju inte jobba förrän på torsdag själv.
Lite nedräkning för att maken börjar jobba imorgon. Det är ju så mycket trevligare att vara lediga tillsammans och det är vi ju alldeles för lite som det är...

Nej, den stora nedräkningen är som vanligt Lillebrors blodprov.
Det är som vanligt dags imorgon, det är ju måndag.
Dessutom ska vi träffa doktorn på torsdag.
Det ska bli spännande. Jag antar att resultatet av det mötet till stor del beror på lillebrors blodvärde på måndag.
Så det blir lite spännande till veckan...

Hade sovmorgon igår.
Fick sova tills hela kl 10!
Det var ett tag sedan.

Det innebär att maken har sovmorgon idag och jag har morgon skiftet med barnen.
Älskar mina barn.
Inte så förthust i morgonar.
Har aldrig varit!
Jag är verkligen inte en morgon människa.
Förundras över de som kliver upp vid 6-tiden utan att klockan ringt i minst 15 minuter. De som vaknar av sig själva med ett leende och har gjort alla dagens hushållssysslor innan vi vanliga människor ens slagit upp ögonen.

Jag menar, hur orkar de?
Vilken tid går de och lägger sig?

Inte för att det spelar någon roll för mig.
Om jag mot förmodan skulle lägga mig kl 9 och dessutom skulle lyckas somna då, så skulle jag fortfarande inte vilja klliva ur sängen på morgonen.

Jag är et obotligt ohjälpligt fall...

En tecknad Disneyfilm och en STOR skål med godis.
Jag, maken och alla tre killarna bänkade framför tv:n.

...

Så långt hann jag skriva igår kväll om lördagens mys kvöll.
Maken hade gått utpp för att natta alla tre killarna och jag tog en snabbis vid datorn.
Sedan bröt det loss.

Maken ropar på mig, en aning uppgivet och med en underton av panik i rösten.
Jag skyndar mig upp och inser att det verkligen krävs lite panik.
Lillebror har kräkts!
I min säng!
Massor!

PANIK!!!

En kille i sin säng.
En kille färdig på toaletten.
En lillebror med kräka ÖVERALLT!
Han måste bara duscha - vlílket innebär att alla inom 10 mils radie blir i akut behov av hörselskydd...
Alla sängkläder måste bort medans madrassen har en chans att överleva.

Så var man igång med multi taskning igen!

Bort med lakanen.
Kräka i en hög och det som går att rädda i en annan.
Ta reda på barnet på toaletten och snabb borsta tänderna.
Jaga lillebror som gör allt för att undkomma duschen.
In i duschen med honom och sedan byta kläder, mina kläder blev blötare än lillebror.

Vart maken är under tiden.
Han torkar kräka i hela sovrumet, min hjälte!

Lillebror var upp tills vi gick och la oss.
Ville inte ens vila utan var glad som en lärka utan att verka sjuk eller ens illamående...

Vi har sagt ända sedan vi flyttade in att vi skulle riva ut det gamla köket på övervåningen. Det är ju killarnas lekrum nu så käkesinredning tar upp mycket onödig plats. Det mästa är ju jättebra förvaring, men diskbänken med vatten och avlopp är ju helt klart onödig.
Så idag har det blivit gjort. diskbänken är borta!
Äntligen!
Så bra!
Rörmockaren kommer till veckan och pluggar rören under golvet och sedan är det bara att sätta igång med inredning. Nytt golv och fixa till väggarna efter kaklingen och tapetsera om. Blir bra att få bort den rosa aktiga tapeten från killarnas rum också!

Tjoho!

Nu rör det på sig igen!

I några veckor nu så har det funkat lite si och så med lillebrors middags sovning. Vi har lagt honom efter lunch som vanligt, men han har inte somnat förrän mellan 14 och 15, Det har gjort att han inte fått sova klart innan det har varit dags att hämta storebror hos dagmamman.
Så nu har vi bestämt att försöka låta honom vara vaken hela dagen och se hur det blir.
Än så längr går det inte så bra.
Vilken gnällspik han kan vara:-).
Men samtidigt så vet jag att han inte kommer att somna om jag skulle lägga honom.
Alltså håller vi ut idag och ser hur kvällen blir.

Sitter fortfarande uppe.
Njuter av tystnaden.
Det är helt tyskt och lugnt i huset.
Man kan knappt tro att det finns tre små killar här hemma i åldrarna 2, 4 och 6. Inte de lugnaste åldrarna med andra ord.
Just nu sover de fridfullt i sina sängar.
Om några timmar kommer nog åtminstonde två av dem kräva att få sova med mig och maken.
Jag vet inte om vi ska skaffa en mindre eller en större säng.
180 cm verkar vara för smalt i alla fall, för vi får ju inte plats själva...
I en bredare skulle vi få lite svängrum runt barnen.
I en smalare skulle de däremot inte kunna krypa ner i...
Hmmm.
Tål att fundera över...

Blidde bara två dagars arbete denna vecka ;-)
Men det räckte så bra så.
Ska ha min första lediga helg på 4 veckor. Så ser schemat ut. Jobbar tre helger på rad innan jag är ledig en. Det låter nog lite värre än det är. Timmarna är fortfarande inte ens 40h/v för en heltid. Men jag får itne mycket ledig tid med familjen.
Nu ska jag i alla fall vara ledig och vabba fem dagar i sträck.
Det kommer att vara helt underbart!
Fast To-Do listan är massiv.
Vi får se hur mycket som blir gjort. Det mesta har lite prio så önska oss lycka till. Det finns inte så mycket utrymme för strul...

Så har vi varit och kollat lillebrors hörsel. Han är i yngsta laget för att få göra ett hörsel test, men fick en remiss eftersom harn hade så väldigt många öron inflammationer i fjol.
Som jag trodde så hör han alldeles utmärkt.
Han känner bara inte för att prata med mig.
Han ser till att få som han vill, men utan ord så att säga.

De vanliga: mamma, pappa, där... de orden finns. Men inte: boll, bil etc.

Tror nog han kommer igång och snackar när han blir av med ITP:n och börjar hos dagmamman igen. Eller när han blir tillräckligt frustrerade av att vi inte förstår vad han vill tilräckligt fort.

Detta eviga gissel.

Om de kunde låta det som funkar vara.
De gjorde om sin hemsida.
Min anmälan om tillfällig föräldrapenning är borta.
Inte bara en anmälan.
Flera!!!

Vi har varit hemma och vabbat sedan januari-februari nån gång.
Tro mig, det fanns anmälan, och inte bara en.
Nu skulle jag gå in och begära tillfällig föräldrapenning för att ligga i fas efter semestern.
Ingen anmälan fanns.
För nåt barn!
Mysko värre!

Hoppas verkligen att jag slipper bråka om det här.
Skrev att anmälan ramlat bort från deras hemsida.
De borde se historiken.
Och makens vabbande.
Vi har ju egen handläggare så det borde funka...

Annars lär ni få veta om det...

Idag måste jag hålla mig hemma.
Det ska EVENTUELLT komma en rörmockare.

Vi ska ta bort ett element och en diskho i ett tidigare kök.

Det är härligt med hantverkare. Speciellt deras arbetsbokning.
På frågan "när kommer ni?"  Får man sällan eller aldrig ett rakt svar.
"Tisdag kl 10.! Knappast.
"Vi kommer nog i morgon, kanske, eventuellt, möjligen..." etc etc...
Med andra ord är jag fången i mitt eget hem.
Itne för att jag hade några speciella planer.
Men nu kan jag inte åka iväg om jag skulle vilja, jag MÅSTE vara hemma.
Vi får se om det kommer någon eller om jag blir hemma imorgon också.

En annan sak med att måsta vara hemma är att det är så himla oinspirerande.
Även om jag är hemma och det finns massor av saker jag borde och måste och skulle kunna göra så har jag helt enkelt ingen lust.
Bara det att jag måste suger glädjen av att vara hemma.
Vore det inte för det skulle jag kunna göra en enver ending to do lista...

Storebror vaknade efter att pappa hade gått redan.
Vrålet som kom av den upptäckten skulle, utan problem, kunna väcka de döda.
Jag ber om ursäkt till alla inom 10 mils radie!
Det är ofta så.
Om inte storebror får säga hej då till pappa på morgonen så är hela dan förstörd.
Och det visar han genom att vråla i minst 20 minuter.
Han är hos dagmamman nu, men jag tycker fortfarande att vrålet ekar mellan väggarna...

Det är helt otroligt.
Han kliver hellre upp 2 timmar tidigare och sitter ensam och tittar på playhouse disney, bara han får säga hej då till sin pappa.
Vi å andra sidan tycker att han borde få sova eftersom det ör okristligt tidigt och han behöver son sömn.

Tror vi får skippa hans sömn och väcka honom, medan jag fortfarande har lite hörsel kvar...

Har lämnat storebror hos dagmamman.
Hemma igen.
Ska dricka morgonkaffe.
Äntligen!
Kanske blir människa av det...

Hade världens "to-do" lista.
Den var gigantisk.
Meterlång.
Och inte gjord...

Måndagar blir lätt så.
Jag går i halvdvala och väntar på provsvar. Man kan tycka att jag borde vant mig efter 7 månader med denna rutin. Men icke.
Nix.
Näpp.
Glöm det!

Oavsett allmäntillstånd så är provsvaret alltid ett kvitto på hur det egentligen står till.
Det avgör hur den kommande veckan ska bli.
Hjälmbefriad eller fylld av gråt och bråk över ett hjälmtvång som ingen av oss mår bra av, men som en av oss kan må mycket sämre utan...

Sedan när provsvaret väl kommer så är det inte över med det.
Nej, då ska halva stan informeras.
Självklart är alla närstående väldans nyfikna på resultatet.
De lever ju också med den här sjukdomen även om det inte är de som vabbar järnet.
Självklart vill mormor, morfar, farmor och farfar ha kvittot också.
Och alla fastrar, mostrar och kusiner.

Vi har kapat telefonkedjan nu.
Våra föräldrar får vecko uppdatering men våra syskon får info när vi träffas eller pratar ändå.
Det blir för mycket annars.
Tar för mycket tid.
Och energi!
Att ringa samma samtal med samma nyheter till så många.
Det går väl an när det är bra nyheter, det är de sämre som är jobbiga att rabbla om och om igen.
Det får de ta.
Alla accepterar det. Och hör av sig om de känner att det är för långt mellan uppdateringarna...
Skönt att ha ett sånt starkt nätverk.
Sånt skyddsnät.
Så många som vill hjälpa bara de kan!

Det hjälper så mycket att bara veta att ni finns!

Så var det måndag igen.
Som vanligt har det inneburit stick i fingret för lillebror.

Värde 49!

Vet inte vad jag ska säga.

Självklart är jag glad för att det är ett så pass högt värde. Men det är lite lugnare när det är stabilet och inte hoppar omkring hela tiden. Jag känner att jag inte kan lita på värdet riktigt. Att det ska hålla i sig. Utan jag frågar mig hela tiden NÄR det ska gå ner, inte om...

Jag är inte särskillt förvånad att värdet hade stigit. Lillebror har hostat sig igenom några nätter nu så det var väl lite väntat att det skulle påverka värdet den här gången också.
Vi får se hur det blir till veckan. Han är inte dagisklar ännu...

Sista jobb dagen för denna vecka.
Nästa vecka blir rena lyxen. Jobbar bara tor fre. Vabbar eller är ledig övrig tid. Ska bli skönt att få så mycket tid med familjen. Ser fram emot det!!!
Nu hoppas jag att vädret blir hyfsat också. Det finns massor vi skulle behöva göra ute, men jag vägrar gräva i rabatter i hällregn.

Som vanligt är det lite nervigt inför morgondagens prov. Hoppas att det är hyfsat bra och att det ligger ett nytt intyg och väntar på oss. Det käönns så mycket mindre oroligt och stressat när vi får de här långa intygen istället för det eviga hattandet och jagandet veckovis. Jag menar, har inte pojken blivit bra på snart 7 månader så är det inte så himla stor chans att han blir mirakulöst frisk över natten. Det lär väl vara en bit att vandra innan han är där?

Nu ska jag iväg och jobba.
Ska försöka uppdatera mera även under jobb veckor.

Idag är jag hemma och vabbar. Inte helt ovanligt. Jag har varit hemma med lillebror mån-ons så gott som hela året nu. Det har regnat och är fortfarande gråmulet, vilket som vanligt gett mig en huvudvärk man talar tyst om...
Storebror är hos dagmamman och leker efter en mindre bra start på dagen.
Vi har gått igenom handlig och konsekvens här hemma. Det hade som vanligt att göra med vilka kläder storebror skulle ha på sig och hur de ska sitta
Inte min idé!

Dagen är fyllt av borde och måste!
Mindre skoj, men vissa dar är sådana. Det är bara att gilla läget.
Tvätt ska vikas och hängas.
Sedan ska jag nog köra en maskin också.
Hela veckans tvätt ligger fortfarande i påsar så det måste plockas in. Man blir ju aldrig klar...
Disken växer med samma takt även idag.
Köksbordet börjar bli överfullt. Jag fattar inte vart alla saker kommer ifrån!
Borde bädda rent i vår säng också. När jag ändå håller på med tvätt menar jag.
Sedan kommer vi till dagens höjd punkt. - NOT!
Barnen ska duscha! Brrrr. Storebror går väl an. Han förstår vad jag säger och kan själv hjälpa till så det inte känns så otäckt för honom att tvätta håret.
Lillebror är det en helt annan visa med.
Vatten tortyr - det är väl det närmaste beskrivning jag kan ge.
Han skriker från han inser att han ska duscha tills han är torr igen. Med äkta skräck och fasa. Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag har till och med satt mig på golvet i duschen med honom i knät utan att det hjälpt. Han är som fastklistrad vid mig och helt omöjlig att dusca utan att jag blir blötare än honom. Borde egentligen ha hörselskydd på mig också.

Efter den pärsen är det dags att åka på födelsedagsfika.
Om det inte blir inställt. Man vet aldrig med tanke på hur den här veckan har varit.

Strax efter att jag skrivit om det fina vädret kom det mängder av moln. Så typiskt. Istället för sol blev det gråmulet med tillhörande huvudvärk.

Gårdagen var fylld av kaos.
Jag hade bestämt att jag skulle träffa en vännina i måndags, men fick ställa in eftersom jag skulle på utbildning på jobbet, vilket jag totalt glömt bort.
Alltså bokade vi om till igår, men igår skulle vi ha hälsat på hos min bror med familj eftersom min lille brorson har fyllt år. Jag blev alltså tvungen att ställa in med min kompis igen! Typiskt.
När jag sedan ringde min brors sambo för att kolla att de hunnit hem så var hon tydligen lika virrig som jag varit. Hon hade totalt glömt bort att höstaktiviteterna kommit igång. Födelsedagsbarnet skulle iväg! Så nu ska vi dit i eftermiddag istället...
Jag talade med  väninnan och vi bestämde att det här bara är en FÖR virrig vecka för att det ska funka och att vi dessutom hade väder huvudvärk hjälpte väl inte till. Vi bestämde för att ta det nästa vecka istället. Vi får se om vi lyckas sammanstråla då...

Helt plötsligt så har det blivit varmt igen!
Super!
Skönt!
Bruna ben?

Det verkar som att vi får en extra chans att vara ute och njuta av solen, påta i trädgården och sommar syssla.
Inte illa så här på höstkanten.
Grillen står stadigt på plats och kommer inte att flyttas förrän snön ligger i drivor, om ens då!
Shortsen följer med storebror till dagmamman. Även om det är lite kyligt på morgonen så är det riktigt varmt på dagen.

Vi vabbar vidare och försöker se det som en chans att vara mer med båda barnen och till att få lite gjort här hemma. Även om det går sakta.
Det är inte lika känslosamt hela tiden nu, vi börjar vänja oss. Men jag har fortfarande inte någon riktig ork. Det är motigt att komma igång, dessutom är huvudvärken tillbaks.
Men, men. Det blir bättre. Det måste det!