småbarnsbloggen

Jobb
Jobb
Jobb...

Var ledig julafton, alltid något.

Nu ska jag vara hemma med familjen i 5 hela dagar.
MYS!!!

Måndagens värde var 72.
Det går alltså neråt igen.
Lillebror har fortfarande feber. Pendlar mellan 37.5° och 38.5°. Tror inte det är riktiga värden med andra ord. Vi får se när han varit feberfri några veckor...

Maken har brytit tån och ojjar sig massor.
Den kan i och för sig vara stukad men han är väldans svullenoch kan knappt gå.
Själv hade jag nog inte ens försökt.
Så nu ska jag ägna nyårsfton till att pyssla om honom och barnen.

Gott nytt år!!!

Jag brukar alltid ha riktig gran.
Ingen plastsak som ska dammas av utan en riktig som luktar jul och börjar barra lagom till nyår.
Så ska det vara!

Jag brukar ha mastodont granar.
Storlek som får en att vilja höja taket så spiran går på.
Granar som kräver två julgrans ljus slingor - minst!

I år har vi en bäbis gran.
Det är inte mer än en tvär hand hög.
Satte dit en ljusslinga och insåg att om jag sätter dit en till så finns det inte plats för några dekorationer...

Det blir nog bra med en massa glitter ;-)
Om den inte välter av tyngden...

87!

Wow!!

Blev mäkta imponerad.
Hoppets ljus tändes direkt.
Vad kan man säga...

Tog tempen igår kväll.
38° feber.
Som sagt, vi är nog inte redo för friskförklaring av vår lillkille ännu...
Sist han hade feber (någon gång i våras) så höll sig värdet högt i flera veckor innan det tvärrasade från 70 till 27 på en och en halv vecka.
Det må ha varit länge sedan enligt almanackan men minnet är pinfärskt för mig. Han var nämligen hos dagmamman den veckan det sjönk...
Hoppas bara doktorn håller med om att det är för tidigt att ropa hej och ger oss ett nytt intyg. Det vi har går ut i januari så vi får väl vänta och se...

Jag är tydligen alldeles för impusliv.
Har fått för mig att jag vill klippa mig så här inför jul.
Kom på det idag.

Nu är det så att jag faktiskt bor i en större norrländsk stad. Visst, det är inte i stil med Stockholm eller Göteborg i storlek, men det är heller inte en liten by med en halv gata genom samhället...¨
Alltså tycker jag att det borde gå att få en klipptid utan allt för stor förvarning.
Någonstans.
Idag!

Men inte...
Så här är det varje gång.
Och nej, jag kan inte boka i förväg. Vet ju inte när jag kommer att känna för en klippning nästa gång.

Som tur är så finns det faktiskt en salong som bara har drop in.
Nackdelen är att man kan få vänta en stund om det är fler som kommit på denna ljus idé.

Vi får se hur det blir.
Ser det fullt ut så får jag väl ta det en annan dag.
I februari kanske.
När det lugnat ner sig lite...
Eller nåt...

Det är så att med barn i huset så existerar inga lediga mornar. Bara mer eller mindre hektiska.
Idag har jag valt en mindre hektisk.
Storebror är ledig från dagmamman!
Det innebär att jag fortfarande måste kliva upp samma tid som vanligt, eller tidigare, men jag behöver inte göra mig i ordning och fara iväg direkt på morgonen.

Småbarnsföräldrars svar på sovmorgon.

Tyvärr brukar det bli pay back senare under dagen.
Detta i form av lediga killar som måste stimuleras, oftast mot deras vilja. T ex så måste de ut varje dag för att få luft och leka av sig. Men när de är lediga båda två så är det sällan de VILL gå ut, jag måste alltså tvinga dem mer eller mindre... Alternativet att ta en mysdag inne brukar innbära rivnings risk på eftermiddagen/kvällen.
Försök att få två understimulerade killar att sitta still vid matbordet eller låta bli att klättre i möblerna!
Det går inte!

Det låter som attjag pratar om två unghundar. Det finns i och för sig flera likheter. Det har ungefär samma hörsel och ordförståelse ;-)

Skämt åsido.
Vi ska njuta järnet idag, bara jag fåt i mig lite kaffe först.

Det är de stora planerna för morgondagen.

Båda killarna är hemma med mig imorgon så då ska vi minsann göra snöänglar och åka pulka.
Det gäller ju att passa på medan snön ligger kvar.

Sedan blir det nog en shoppingtur med maken på eftermiddagen. Eventuellt hinner jag med att klippa håret med, skulle vara kul att bli hårfin till jul ;-)

Vi gick igenom julklapparna igår kväll och hör och häpna. Allt är fixat! Inte illa minsann. Vi ska fixa en liten bonus till min mamma bara. Ett litet tack för att hon kommer och hjälper till med all julmat. Medan vi är på jullunch med makens syskon så håller hon grytorna kokande varje år. Det är värt miljoner men hon får nog en chokladask istället.

Det snöar fortfarande och jag blir på bättre och bättre humör!
Nu är det riktigt vitt ute. inte sådär grrdaskigt som det blir när det kommer typ 3 flingor...
Som det ser ut nu så ser jag snögubbar framför mig.

Så får det bli!
Fortsätter det en stund till så kan vi göra snögubbar imorgon. Jag och bägge killarna!
Perfekt uppladdning inför julruschen på jobbet!

Nu ska jag tända en brasa och dricka en kopp cappuccino medan jag tittar ut på det vackra vinterlandskapet!

Äntligen!!!

Vinter!!!

Hoppas bara det får ligga kvar till jul också.
När man tittar ut idag så får man julkänsla och jag blir så glad.
Fram med kälkar och skidor.
Bort med lerbadet utanför dörren!
Mycket ljusare och mysigare.

Tända ljus och julsånger!

Härligt!!!

Det är veckans värde.
Han är lite krasslig, hostig och så. Blir det inte bättre snart så måste han nog träffa en doktor. Man blir ju lite orolig att det sitter i sedan han hade lunginflammation...

Väntar med spänning på ett "ärligt" värde. Det vill säga ett prov taget när han är frisk och inte småförkyld. Jag vågar inte tro på att han kommer att fortsätta ha så här höga värden när förkylningen går ur kroppen. Det vore för bra för att vara sant ;-)

Var förbi lekterapin idag. Clownen Daf Daf var där. Lillebror satt och skrattade högt och storebror kunde inte sitta still på stolen, så intensivt levde han sig in i föreställningen.
Nu är det bestämt att Lillebror och jag ska komma dit efter provtagningen som är efter trettondan. Det blir bäst att vänta tills dess då helgerna är över och man kommer in i vardagslunken igen.

Jag har jobbat järnet hela förra veckan. Men idag är jag äntligen hemma med barnen. Vi har börjat dagen med lucia firande på dagis. Stoebror var med och sjöng så fint för alla föräldrar. För första gången var vi ute. Det var alldeles mörkt ute och personalen hade tänd lyktor och gjort upp en eld.
Tur att vi köpt ny kamera säger bara jag. Med nya nikon kameran så blev det lite bilder i alla fall. Med en vanlig kompakt så hade det nog mest blivit svarta bilder.

Nu har vi lämnat av maken på jobbet och sitter och försöker få upp värmen efter att ha stått ute i kylan.

Blodprov i eftermiddan och sedan en sväng på lekterapin...

Panik!!!

Hur ska jag hinna.
Vad finns kvar att fixa?
Kan jag dumpa något på andra?

Heltid väntar på jobbet från onsdag fram till nyåt. Det innebär ett helt annat tidsperspektiv. Jag har ju jobbat 60% cirkus, så nu måste jag lägga om vanorna för att ha en chans att hinna med!
Inte nog med att det blir hektiskt på jobbet, december är en intensiv tid hemma med!

Det blir till att steka julköttbullar idag, så är det klart åtminstonde. Det tar en himla tid att göra eftersom jag ska göra så många och vägrar steka dem i ugnen! Men som tur är så trivs de utmärkt i frysen så det går åtminstonde att förbereda den biten.

Önskar jag kunde pynta upp mer, men det får vänta tills lillebror är större. Just nu får man göra en avvägning vad som är pyntat och vad som är barnsäkert... Lite ge och ta över det hela.

Det blir nog jul i år med.

56!

Berg och dalbanan fortsätter med andra ord.
Inte tror jag på att det kommer att stiga heller.
Inte på riktigt.
Inte än...

Han är förkyld och småvarm, även om han inte har feber som andra kan få. Det gör att jag är övertygad om att detta är ett infektionsvärde och inte ett friskhetstecken.
Missförstå mig inte.
Självklart är jag glad för varje dag han ligger över 50 och slipper ha hjälm och kan leka som vanligt.
Men jag är rädd att, och inställd på, att det inte kommer att hålla i sig.

Nästa vecka blir det också sen provtagning. Då kommer det en clown till lekterapin på eftermiddagen och vi ska passa på att gå dit för första gången. Lillebror blir ju större och äldre för varje dag och nu känner vi att han har ett riktigt stort behov av att få leka av sig någon annan stans än hemma med oss. Alltså har vi tagit reda på vad som krävs för att han ska få gå och leka en stund på sjukhuset när han är där för provtagning.
Det är lite frustrerande att man inte blir erbjuden sånt här utan måste jag själv...

Idag blir det sen provtagning. I vanliga fall är jag på väg hem från sjukhuset vid den här tiden, men inte idag.
Anledningen är att lillebror ska på ultraljud. Det sista provet för att verkligen beklräfta det vi redan vet. Att han har kronisk ITP och inget annat. Men bara för att allt ska bockas av och protokollet ska vara komplett så ska han alltså på ultraljud för att kontrollera så att inte mjälten är förstorad.
Jag skulle bli minst sagt förvånad om det är så eftersom den känns helt normal när läkarna klämmer och känner på honom.
I vilket fall så blir även blodprovet senarelagt. Vi har dryga två mil enkel resa så det skulle känna slite överdrivet att måsta åka in två gånger på samma dag med tre timmars mellanrum...
Förstående sköterskor ställer upp och lägger om schemat för oss :-).
Det är vi som alltid tacksamma för!!!

För övrig väntar jag mig ett relativt högt värde idag. Säkert över 50, janske med god marginal också. Han ör fortfarande inte riktigt kry lillkillen. Han har en himla skrällhosta och är lite småhängig. Inte märkbart men vi känner ju av honom på ett annat sätt när han är hemma alla dagar...
Ingen feber, som att han nånsinn får det då, men det har ju mindre betydelse.

Storebror är också hemma idag. Vill ju passa på att vara med mina smågrabbar medan jag kan. Snart sätter julhysterin igpng på jobbet och då kommer jag knappt hinna titta på dem när de sover ens...

För en tid sedan, inte allt för länge sen, så begärde jag tillfällig föräldrapenning. Jag sköter begäran åt både mig och maken och begärde alltså lite slantar får både han och mig samma kväll.
Det är inte helt ovanligt och borde fungerat som det brukar kan man tycka.
Maken fick sina slantar i torsdags, jag har fortfarande inte sett röken av några pengar...
Alltså ringde maken till försäkringskassan för att höra vad som hänt.

Hans begäran kom in den 23:dje och min den 30:de!!!
Det skiljer alltså en vecka!!!
De gjordes samma kväll, direkt efter varandra, från samma dator!
Vart tog dessa sju dagar vägen, vart kom de ifrån??????

Egentligen borde vi inte vara förvånade över att det blivit så här märkligt utan bara vara tacksamma för att makens pengar kommit. Men jag blir minst sagt lite orolig för hur det kommer att se ut nästa gång. Vart fanns min begäran under tiden makens behandlades?

Började med mysfrukost med maken.
Just det, JAG ÄR LEDIG!!!
Sååååå skönt.
En massa nyttigheter händer idag.
Fix och trix på gård och i huset.
Just nu håller jag t ex på att få igång vår gamla dator. Skadar inte att vara uppkopplad på två datorer när man har familj ;-)

Besök på köpcentrat väntar senare...

Vi lämnade av barnen hos farmor och farfar igår eftermiddag så att vi skulle kunna åka och titta på vitvaror tillsammans åtminstonde en snabbis innan vi köper nya. Det kan ju vara skoj för maken att få känna sig lite delaktig i beslutet...
Vi skulle minsann vara duktiga och titta på flera modeller innan vi slutligen bestämde oss. Och vi tittade på flera diskmaskiner, precis som vi sagt. Fler skåp oinspekterades också, vita, svarta och rostfria... Alla av samma modell dock... Verkar lite som att vi bestämt oss redan tidigare. Man skulle kunna tro att vi skulle vilja jämföra mer med tanke på hur stor investering det är, men är man klar så är man.

Det gick med andra ord rätt snabbt.
Därför bestämde vi oss för att käka lite innan vi hämtade barnen igen, vi hade ju hoppat middagen för att kunna åka iväg och vara borta en stund.
Det brukar bli "de gyllene bågarna" eller något liknande. Skitmat som inte ens är gott i första tuggan...
Men denna gång slog vi på stort och smög in på en riktig restaurant med riktig mat och beställde från den dyra delen av menyn.
Sedan satt vi och funderade över när vi senast gick på restaurant så här spontant bara ändå. Vi kom fram till att det var för tre år sedan! När jag klarade uppkörningen och fick mitt efterlängtade körkort så firade vi det med en lunch på stan medan storebror var på dagis.
Så då funderade vi lite över när vi var på restaurant senast över huvud taget, ensamma det vill säga - utan barn. Bröllopsdagen i januari var vi ut, men efter det har det inte blivit mycket...

Ni förstår varför vi var tvungna att fundera. Minnet är inte som det brukade vara. Det var så vi höll på att äta efterätt bara för att fira att vi blev insläppta. Man vet ju aldrig som såna som vi kan uppföra oss med tanke på hur sällan vi släpps ut på lokal...
Men vi sansade oss och hämtade barnen istället.

Det hade jag hemskt gärna haft idag.
En sån där riktigt lång och mysig.
Ni vet så där som man kunde ha innan man fick barn.
Sova tills man vaknar av sig själv och sedan ligga kvar och mysa, kanske läsa lite eller så...
Frukost på sängen...

Mmmmmm...

Länge sedan nu det.
Men jag har åtminstonde två underbara killar som båda gör sitt bästa för att driva mig till vansinne. ;-)
En kanna kaffe så kommer jag kanske igång.

Det är första december och snön lyser med sin frånvaro.
Gräsmattan börjar bli grön och det är nog snart dags att ta fram gräsklipparen igen.
Och om någon undrar så öädetta inget skämt och jag bor inte i florida eller australien heller.
Nix, jag bor minsann i norrland.
Södra norrland i och för sig men fortfarande norr om dalälven med marginal!

Ändå tittar jag ut och ser en grön(aktig) gräsmatta istället för ett snöigt vinterlandskap.
Det är en aning svårt att få fram de rätta julkänslorna när det ser mer ut som mars än december utanför fönstret. Lite krystat känns det när jag tittar på mina adventsstakar och julstjärnor.
Tomtarna känns lite malplacerade och jag har dubbelkollat datumet i både kalendrar och på text tv samt internet, bara utifall någon spelar mig ett spratt liksom.
Men icke!
Första december är det!

Är det bara jag, eller kommer fler ihåg att det var kallt och snö i december för bara något år sedan när jag var barn. Typ i går (I wish!!!).
Just nu känns det i alla fall en aning förvirrat.
Ska jag ta fram poolen eller kälkarna?

Vi har som sagt haft väldans problem med våra kommunikationer.
Vi har allt via Telia.
Det innebär att nu när det blev problems med telefon så fungerade vare sig tv eller internet heller.
Snacka om att känna sig isolerad.
Sporadisk tv och sällsynt internet.
Man fick minsann känna hur beroende man är av dessa ting!

Men nu ska det vara fixat!
Tack och lov!!!

Samtidigt kom de och tittade på våra fönster och lämnade en offert på vad det skulle kosta att byta ut dem.
Det är inte billigt att bo i hus vill jag lova!

Nu ska jag och maken drabba samman om vad som är prioriterat.
Fönster eller nytt kök...
I vilket fall så måste vi köpa nya vitvaror, finna inget alternativ!
Vi är fem pers i familjen och har en delad kyl/frys...
Blir en aning trångt när man storhandlat.

Sedan ska väl banken säga sitt om vi över huvud taget får låna lite slantar till det vi väljer...

Vad skulle ni valt?
Kök eller nya fönster?