småbarnsbloggen

Jo just det.
Ingen som är förvånad antar jag.

Lillkillen har fortfarande över 38 i feber. Precis som väntat.
Alltså blir grabbarna hemma hela veckan. Storebror vill inte heller gå till dagmamman om inte lillebror är med. Jag låter honom välja bara för att han känns lite varm han med, jag väntar bara på att febern ska slå till där med.

Vi får se i morgon.
Jag är hemma i morgon med sedan är det minsann makens tur.
Han får ta slutet av veckan så blir det inte en hel vecka borta från jobbet för någon av oss.

Maken tog med lillgrabben till distriktläkarjouren igår kväll. Tur att de finns när man nu aldrig kan få träffa sin egen familjeläkare...
Eftersom minstingen har hunnit med att vara sjuk en hel del under sina tre år så är vi en aning hyperkänsliga när det kommer till honom. Nu har han hosta som värsta storrökaren så det var lunginflammation som oroade oss. Förra förkylningssäsongen lyckades han få det 2 gånger plus att han fick bronkit efter det...
Den här gången verkar det som att han slipper det - än så länge... Däremot spökar öronen. Doktorn såg minsann en begynnande öroninflammation, eller två egentligen det var ju bägge öronen det gällde.

Men ingen medicin, inte än. Med lite tur så går det tillbaka så det inte behövs.

Jo men tjena.
Tur!?!
Den grabben?

Knappast troligt. Men, men vi väntar väl ett par dar och åker tillbaks om inte febern släpper... De skulle ha svängdörrar på det där stället. Det skulle underlätta en aning för småbarnsfamiljer om man säger så

Äntligen fick jag faktiskt komma i konakt med en människa på telia. OCH inom rimlig tid, dvs hyfsat inom den kö tid som det sas va. Och det var ett helt annat bemötande den här gången.
Jag fick faktiskt hjälp - hör och häpna.

Jag kommer att få en ny faktura med tv avgiften till det datum det upphör så jag slipper ligga ute med flera hundra i tre månader. Den här personen hade kompetens att göra om fakturan som jag redan fått och korrigera kommande faktura. Precis som jag förväntar mig att en person på den avdelningen ska kunna.
Plus att det var ett trevligt bemötande och inte ohyfsat och snorkigt. Plus för det.

Det stör mig en hel del att jag var tvungen att lägga större delen av dan på det här istället för att kunna ta hand om mitt sjuka barn och koncentrera mig på det helt och hållet. Att jag inte fick hjälp första gången jag ringde är under all kritik och att jag blev bortkopplad efter att väntat en halvtimme är lika illa det. Det känns som att det var samma person som första samtalet som kopplade bort mig med flit.

Nåja, det ordnade sig till slut.

Det som är positivt är att när man skriver om telia så tar kundtjänst kontakt med en så man får hjälp via sin blogg!

Synd bara att inte alla har en blogg...

Vab är så skoj.

Lillkillen är snorit, snuvig och kräktes till morgonen.
Alltså blir vi inne.
5 åringen är frisk men slö så vi får se vad som hände med honom... sjuk, inte sjuk Hmmm.

Jag har suttit i telefon kö med telia hela dan och nu har jag börjat maila istället. Kommer ändå inte fram till idioterna som klantar sig men inte tar något ansvar mot sina kunder alls.
Bara att konstatera - de är för stora och har därför glömt hur viktigt det är med kundvård.

Jag har inte fått något av det jag ville göra gjort.
Som vanligt när jag ska vara ledig, jag blir allt annat än ledig och hemma med sjuklingar istället.
Nästan så jag borde börja planera vab istället för ledighet. Det skulle stämma bättre överens med verkligheten i alla fall.

Ska försöka få igång en tvättmaskin och förbereda för gardinuppsättning i alla fall.

Nåt ska hända här hemma idag, om jag så ska hålla på halva natten...

Så då har man vatit i kontakt med IDIOTERNA på telia igen då.

Att de inte har bättre kundbemätande är för mig helt otroligt.

Jag kommer med största sannolikhet att säga upp mott telia abb.
Samtliga telia abb.


De kräver att jag ska ligga ute med 1000 kr i tre månader för att de inte kan känna att jag sagt upp en tjänst...

IDIOTI.

Jag vill inte bli krediterad om tre månader jag vill inte betala NU!

Det är så härligt med måndagar.
Jag är ledig måndagar så jag behöver inte ha nån jobbångest utan njuter i fulla drag.

I vanliga fall.

När inte minstingen kräks på väg till frukostbordet.

Då njuter jag inte ett dyft.
Särskillt inte som maken redan är på jobbet och inte kan hjälpa till alls.

Båda barnen blir hemma när det är kräka.
Så är det.
Tänker inte skicka en potentiell kräkare till dagmamman om jag kan undvika det och hoppas att de andra föräldrarna gör lika med sina barn.

Dessutom går det kraftig magsjuka på jobbet.
Vi är 9 anställda så risken att man varit i kontakt med någon smittohärd är rätt stor.

Jomen, trevlig måndag på er.

Jag känner hur jag saknar grabbarna nu när jag jobbar heltid. Det blir så väldans lite vakentid med dem. Och de växker så fort...
Om jag hade råd så skulle jag vara hemma åtminstonde deltid och ta hand om familjen, för min skull. Maken känner likadant. Vi skulle alltså vilja vara deltids hemmafru/man båda två. Snacka om att det är drömvinsten på lotto som gäller för att få ihop den ekvationen.

Som det är nu gäller det att mysa så mycket man kan under den tid vi har jag och barnen. Det gäller att det inte blir för mycket konflikter också. Lite svårt att undvika när det blir så pass intensivt när vi är tillsammans. Men vi gör vårt bästa.

Det känns bara så mycket mer just nu. Första veckan efter semestern, längre än beräknat och så tydligt skillnad mot ledigheten. Vi vänjer väl oss allihop så småningom. Vi har ju inget val och vi brukar anpassa oss...

Lönestrulet verkar lösa sig.

Löneavdelningen är tillrättavisad och ska ha fått bättre underlag för hur de ska räkna så nu kommer det nog en extra utbetalning denna månad redan.
Jag är inte ensam om att vara drabbad utan det verkar röra sig om 30-40 personer i företaget, vi som provar det nya systemet dvs.

Skänt att det kommer att ordna sig, men jag kommer att nagelfara lönespecarna ett tag framöver kan jag säga

Den tog slut en dag tidigare än beräknat till och med.
Jag skulle ha varit ledig igår men då fick jag hoppa in och jobba en dag tidigare än planerat eftersom alla mina kära kollegor var sjuka. Så kan det bli.
Idag var min första "riktiga" arbetsdag.
Plus att det var lönedag minsann.

Vi har nya löner från förra månaden och det här var första utbetalningen efter de nya riktlinjerna. Hade på känn att det skulle bli problem och mycket riktigt de har räknat helt fel på min lön. Jag har inte alls fått den lön som det är sagt. Det var illa nog som det var utlovat och jag misstänkte en sänkning. Men som de räknat nu så får jag 1600 kr mindre än enligt förra räknesättet. Det var sagt att det skulle bli bättre men inte för mig då.

Idag fick jag inte tag på lönekontoret så vi får väl se om de behagar svara i telefonen i morgon...

Hinner inte med att blogga längre.
Så är det.
Den bistra sanningen.
Om jag inte hinner blogga när jag har semester hur ska jag då hinna när jag jobbar???

Vi får se hur det blir. Kanske man har mer tid när man har mer att göra... Det kan faktiskt vara så. När man jobbar för nån annan är man borta större delen av dan och när man kommer hem sent som jag brukar göra så är det sällan man hinner jobba hemma så då kan det faktiskt tänkas bli en stund framför datorn på kvällen.

Det visar sig nästa vecka.

Vad tänkte jag på då...?
Det kan man fråga sig.
Bakar jag EN focaccia....
Nix.
Jag slår på stort och gör fyra (4) !!! plåtar. Det kanske inte låter så mycket, men jag måste grädda en och en och dessutom ska degen från den inte så trevliga sidan jäsa i två omgångar. Först 45 min och sedan 30 min till...
VAD tänkte jag på???

Hur less kan man bli???

Det här ägnade jag mig åt igår. Min försa focaccia. Med tomat och lök på. Smarrigt värre, maken var sååå lycklig minsann...