småbarnsbloggen

Stressig semester!.
Vi ska tapetsera om.
Eller.
Målaren som vi ska betala ska tapetsera om.

Imorgon.

Och dan efter det.

Vi har nog tömt rummen lagom till nästa vecka.
Undra om det ställer till problem?

Stressig semester det här.
Eller vänta! Den börjar inte förrän på onsdag!!!
Ha!
Finns en chans till vilosemester än.

Knappast troligt, men ändå

Spännande när man upptäcker att gårdagens snabbskrivna inlägg valt att lägga sig som utkast istället för att hamna på bloggen.
Undra om det händer ofta???
Skulle inte förvåna mig det minsta.

Sååååå skönt.
Vilket superbeslut vi tog. Inte nog med att jag har min efterlängtade lediga helg, jag har semester nästa vecka!
Oj, vad det behövs.
Jag har sett fram emot det här och haft nedräkning hela veckan.

Ikväll bjuder vi min mamma på tacos. Barnen har bestämt menyn.
Sen ska vi röja för målaren kommer måndag. Vi ska tapetsera två rum.

Det ska bli så fint här hemma!
Det ser jag också fram emot.
Resten av veckan ska vi få ordning och nästa helg blir det middag här hemma för makens bror med familj

Barnen har haft sagofest idag.
Inget ruggigt.
Inga masker.
Bara fina barn och fina fröknar med mycket fantasi.

Det är underbart med dagmammor med så stort engagemang.
Grabbarna är lyckliga och glada.
Massor med sagomys har det varit.

Lön och ledig måndag.
Som upplagt för fest känslor minsann.

Ni som sitter på jobbet ohc har måndagsångest behöver inte känna er allt för ensamma.

Jag passade på att betala räkningarna före lunch.
Så nu är jag lika nere som ni!

Varje månad är det glädjefnatt när man ser lönen.
Sedan kommer verkligheten ikapp.
Barn, bilar, hus...

Snacka om att livet kostar.

Vi går i alla fall runt med hygglig levnads standard så man ska inte klaga för mycket...

Dags att sussa.
Ska ju upp med killarna imorgon, även om jag är ledig.
De måste vara i tid till dagmamman imorgon. Det är stor grupp och de ska ha sago fest. Ett snällare alternativ till halloween party. Inga masker och sagofigurer istället för skrämsel.
Lillkillen ska gå som polis.
Stora killen ska däremot gå som han med masken i screem. "The reaper#. Han vet inte riktigt vad han föreställer men kostymen var ju så häftig att allt annat var uteslutet.
Vad ska man göra.
Masken stannar hemma och lie fick han ingen. Med andra ord så ska han gå i en "klänning/tunika" med fladder från armarna och handskar med skelett på.
Oj vad glad han är att det blev så!

ÄR faktiskt tillbaks på jobbet.
Mår inte helt bra, det ska erkännas. Men jag bad inte om sjukskrivning och doktorn tvingade inte på mig nån heller, så nu är jag tillbaks på jobbet. Vi får se hur länge jag orkar. Med minsta lilla flyt så blir det ett bra tag. Tabletterna kan ju börja fungera så pass att jag känner mig frisk. Det kan ju gå över och så är man frisk som en nötkärna igen.
Inte för att jag tror det, men hoppet är det sista som dör.

Anledningen till att jag tvivlar är att det väntar en gastroskopi om jag inte är bra inom 4 veckor och det känns inte som att jag har tillräckligt mycket flyt för att slippa undan den.

Trött och sliten känner jag mig, men jag har semester under höstlovet så jag jobbar denna helg och nästa vecka sedan blir det ledigt i tio dar. UNDERBART!

Idag ska jag minsann till doktorn.
Inte illa, att ha en tid där alltså.
Jag har bara kämpat i runt åtta månader för att få en.
Varje gång jag ringt så har det hetat att man måste ringa dan efter, bara tider samma dag.
Skitsnack är vad det är.

De sållar per telefon utan att riktigt veta varför man söker...
Så känns det med det nya boknings systemet.

Men den här gången kom jag förbi gestapo i luren och ska minsann få träffa min läkare.
Hoppas hon har gott om tid, nu har jag samlat på mig.

Bara för att man blir ledig blir man inte frisk...
Det är helt tydligt det.

Som vanligt var jag ledig måndag och jag är ledig idag.
Det hjälper inte ett dyft. Jag mår lika kasst för det. Inte alls bra.
Jag har inte super ont i magen nu, tack vare medikamenterna som doktorn skrev ut innan vi ens träffats denna gång. Men jag har fortfarande magsyra ända upp i näsan och jag mår fruktansvärt illa.
Buhu.
Bara att hoppas på att doktorn har något bättre att komma med imorgon så jag får återgå till den friska skaran...

Det är helt omöjligt att få tag på.
Hittar ingenstans.

Ska det vara så illa att jag måste specialbeställa dem från en skylt firma!
Maken kommer att få hjärtstillestånd!

Först köpet jag en brevlåda för 500 pix (superfin från Bruka design) bara för att. Och sedan ska siffrorna kosta lika mycket...
Snacka om att jag kommer att få köpstopp innan det är klart.

Han tyckte också att det var en snygg låda, men att siffrorna kostar extra kommer han aldrig tycka är ok. Och om vi inte märker den med hus nummer så lär den vara borta inom 24 timmar - max! Funderar på om det går att stöldmärka den inuti också. Lite mer permanent så att säga. Det kan låta överdrivet, men förra lådan stal skitungarna i området. Det var en äckel grön plast historia för kanske 50 spänn från ÖoB men tydligen har de dålig smak också, förutom att leka huliganer alltså.

Idag mår jag inte alls bra.
Det har jag inte gjort på flera dagar nu. Lillkillen kräktes i onsdags och jag mådde nog illa redan innan. Just nu kallsvettas jag av smärtor i magtrakten, så skoj...

Det värsta är inte bara att jag mår illa. Det är nästan lika illa om inte värre att jag har ångest över att sjukanmäla mig. Det är alltid en hemsk känsla att ringa bossen och säga att man är sjuk. Det känns som att skolka - oavsett hur dålig jag är.

Nu är det inte alls säkert att det är magflunsa för mig, det är nästan troligare att det är magkatarr eller magsår. Samma symptom bara liiiite skillnad i allvar. Så jag har varit i kontakt med värdcentralen. Där fick jag samma hjälp som vanligt. Ingen alls.

Sedan stod jag på mig och till slut så trollade de fram en tid. Men inte förrän nästa torsdag. Däremot skulle de be doktorn ringa in ett recept så jag får lite lindring för magen innan dess.

Nu ska jag bara få bossen att förstå att jag är sjuk. Att jag inte kommer under helgen och det utan att han fräser åt mig eller får mig att känna mig ännu sämre än jag redan gör... En omöjlig uppgift med andra ord.

Nu ska jag vila och försöka slappna av, stressa ner och se om det hjälper alls...

Räknas det som höststorm när det "bara" blåser. För det gör det - rejält. Rena rama stormvindarna. JAg har ingen lust att gå ut och som tur är så slipper jag (hi hi). Jag och barnen ska mysa hela dan är planen.
Det regnade i natt så slår man ihop det senaste dygnets väder så är det definitivt en höststorm.

Nu ska jag bara komma på om det är årets första, andra eller tredje. Hmmm.
Det är inte den tredje, så känns det inte. Snarare som att det är den andral. Det blåste en himla massa förra veckan. Om man inte ska räkna in tre dagars tjockdimma som höststorm. Men det känndes mera som lugnet före stormen...
Idag skiner solen och vindarna tar i allt de kan.
Det sägs att det ska vara tre riktiga höststormar innan snön kommer. Så frågan är bara vad som klassas som höststorm.

Det är ju några veckor sedan sist...
Så varför inte vabba lite?

Bossen blir jätteglad minsann - not!
Men det får han ta. Jag tycker inte heller att det är så himla kul. Det är ju inte som att man kan göra något vettigt när man är hemma och vabbar direkt.

Det värsta är att jag själv inte mår helt bra. Snarare så känner jag mig små sjuk själv, gränsande till vrålsjuk.
Mår inte alls så super. Känner mig lite illamående med värdens nuvudvärk. Hoppas på flunsa före magsjuka om man får välja...

Vi får se hur jag mår i eftermiddag - och om det finns nån som kan hoppa in för mig...

Det är fascinerande med barn.
De kan vara hur sjuka som helst men ändå lever de rövare och leker för fullt. Oavsett sjukdom nästan.

I morse blev maken utsatt för varje barnfamiljs mardröm och ofta sanning med.
Han skulle klä på killarna och gå till dagmamman samtidigt som vi hade hantverkare här. Allt var frid och fröjd och killarna fick på sig skorna och skulle gå.
Men istället för att gå ut genom dörren så kräktes lillgrabben över hela hallen.
Tre eller fyra gånger...
Det var bara att klä av barnen, torka golven, säga hej till hantverkaren när han var klar, skicka hem makens pappa som skulle låsa efter att allt var klart men hantverkan och anmäla vab till jobb och försäkringskassan.

När jag gick på lunch fanns det ett kortfattat medd på mobilen om att jag minsann kunde ringa hem vid första bästa tillfälle!
Tänk - efter det samtalet gjorde det inte så mycket att jag började tidigt idag...

Resten av dan har grabbarna fört ett himla liv och levt rövare som att de varit fullt friska. Men så är det ju med barn. Mår de bättre i 5 sek då leker de den tiden. De har inte framförhållningen att vila och hämta andan innan nästa våg kommer. De lever i nuet på vinst och förlust.

i morgon är det min tur.
Då ska jag vara hemma med friska sjuklingar...

Idag var det TIDIG dag som gällde.
Jag börjar normalt 9 - 9:45 på morgonen men idag skulle jag vara på plats kl 7! Det var i tidigaste laget tycker jag men jag var på plats i tid - som vanligt.
Inventering av delar av sortimentet för öppning.
Oj, så skoj...

Det gick i alla fall bra och vi blev klara i tid.

Flrdelen var att jag fick sluta redan kl 17:00. "Bara" 10 timmar på jobbet...

Men kom jag därifrån då?
Självklart inte!

Blev minsann kvar till 17:30 för att fixa ett special case. Hade jag gått och lämnat över det till min kollega så hade jag fått ta det per telefon vilket fall. Det gick trots allt fortare så här.

...är det alltid det andra...

Nu har vi varit på treårs koll. Jag hade hoppats på att det inte skulle vara några problem alls. Men tji fick jag.
Det räcker tydligen med att ha haft ett problemfritt barn (även om han nu ställer till det en hel del hos dagmamman just nu... Inte riktigt problemfritt ändå liksom). Först får lillkillen ITP och sedan går det och blir kroniskt vilket inte alls är särskillt vanligt, det är ju inte sjukdomen i sig heller... men ändå.

Nu är det dags för nästa sak att bita tag i.
Vi får en remiss till logoped eftersom att han dessutom ligger efter med talet. Han kan inte göra sig förstådd...
Tack för den då.
Ja, alltså allvarligt tack för att det finns hjälp att få det är helt underbart - seriöst!
Men lite ironiskt åt att det alltid är något.
Får vi slappna av för den ena saken så måste det ju komma något nytt innan vi hinner bli bekväma, eller nåt.

Ja, ja. Det är som med allting annat. Bara att ta tag i och få ordning på.

Det blir inte mycket bloggande när jag jobbar.
Det är en stark trend som håller i sig vecka efter vecka. Så vi får väl se om jag kan hålla ångan uppe de få dagar jag är ledig istället. Men no promesis...

Idag ska jag med lillgrabben på tre års check. Det är lite som service intervaller på en bil. Rätt vad det är så blinkar service lampan, alternativt kommer kallelsen från BVC. Däremellan glömmer man liksom bort det hela.

Vi får se vad de har att säga. Vi går ju på barnkliniken för hans ITP men det här ar den vanliga 3-års kollen på BVC och vi får inte nåt motsvarande när vi är på provtagningen.
Det enda som jag är liiiiite orolig för är att de ska säga något om språket. Han pratar fortfarande bäbis språk i mycket. Han började prata väldigt sent och det är nog en anledning till att han ligger efter. Jag tror det kommer att ordna sig men vi får se vad de säger. Han är ju bara 3 och vi har redan kollat hörseln så det så.

Idag ska vi träffa doktorn med lillen som har kronisk ITP.
Inte för att det kommer att ge någonting.
Inte ett dyft.

Jag vet redan vad som kommer att sägas.
Han har fortfarande ITP.
Han har "ofarliga" värden och kan leva normalt.
Han ska fortsätta kontrolleras med 3-4 veckors mellanrum.
Man vet inte när han kommer att bli frisk.
Man vet inte om han kommer att bli frisk.
Det finns inget botemedel.

Jobbigt Jobbigt Jobbigt.

Vi har levt med det här i över ett och ett halvt år nu.
Vi har tur!
Vår lillkilles värden är så höga att han kan gå hos dagmamman. Han behöver inte ha hjälm och kommer att kunna leva ett normalt liv utan större begränsningar även om han aldrig skulle bli frisk. Så länge värdena håller sig...

Det finns de som har det värre.
Som går med kroniskt allvarligt låga värden.
Barn som alltid måste ha hjälm och som alltid måste punktbevakas för att inte få en blödning som inte uppmärksammas i tid.
Föräldrar som lever med rädslan dygnet runt, som bara kan leva med det för att de inte har något val.
Barn som inte förstår varför de inte får leka som andra barn.

Vi har varit där.
Vi var där länge.
Det tog över ett år innan lillens värden steg så pass att han slapp vara hemma. Det är ovanligt länge och han var sällsynt liten när han drabbades.
Ändå finns det de som har det värre och jag lider med dem.
Vi vet hur det känns och det är inte skoj en enda stund.

Idag ska vi träffa doktorn och han kan fortfarande inte göra någonting.
Inte ett dyft.
Han kan bara kontrollera och observera.
Blir det akut låga värden så kan han hjälpa till tillfälligt och det är vi tacksamma för.
Men i stort så står han hjälplös han med.

Vi har tur med våra höga värden och det vet vi.

Tänk så det kan gå bara för att man är förkyld en vecka...

Är man verkligen ledig när man är hemma med båda barnen?
Jag skulle inte vilja kalla det "ledig", snarare dubbelarbetande, man ska ju komma i fas för att orka med jobbet man är anställd på, men samtidigt kräver barnen all energi man har!
Tur att de ger så mycket tillbaka också, annars skulle jag nog gå under.
Finns det något som ger mer energi än en kladdig barnkarm med blöt puss till?

Måndagar är tveeggade. Så är det.
Som jag sagt förut så är jag ledig måndagar (yieppiii), vilket alltid är härligt. Men det är rätt ensamt också. Alla andra är ju på jobbet. Det är inte lika lätt att umgås med vänner och familj när man är ledig måndagar som när man är ledig helg. Det känns extra tydligt idag eftersom jag var ledig i helgen. Kontrasterna blir riktigt tydliga om man säger så.
 
Det ärlugnt och skönt hemma eftersom att barnen är hos dagmamman. Det är en fördel, jag får verkligen ta det lugnt och ladda upp inför arbetsveckan.
Vissa veckor i alla fall.
Tyvärr har maken upptäckt att jag minsann är ledig måndagar. Det innebär att han kan boka upp mig hela dan, och det gör han. Flera veckor på raken.
Tack för den då.

Han har fått dille på att boka upp telefonsamtal som jag måste vara hemma och ta. Plus att han ser till att det är en stadig ström hantverkare som ska hit "nån gång under dan" - "kanske" så att jag omöjligt kan lämna hemmet. Sedan när allt bokat är avklarat så är det dags att hämta kidsen så då kommer jag heller inte iväg.

Det har resulterat i att jag försökt hitta en dag när jag kan åka till doktorn själv i flera veckor nu men inte fått en ledig dag där jag vetat en tid jag kan vara där. Med andra ord så har jag inte kommit iväg än...
Samma med klippning. Jag behöver desperat en klipp tid men det finns ingen klar lucka då jag kan gå.
Maken däremot, han gick förra måndagen. Direkt efter jobbet eftersom att jag ändå var hemma.
Sååå omtänksamt.
Skillnaden är att han är redan granne med frissan när han är på jobbet. Åker han direkt hem så tar det runt 45 min innan han är här och lika lång tid till innan jag kommit fram till frissan. Sp jag skulle komma lagom tills de stängt och gått hem.

Om han bokar in mig på nåt nästa vecka kommer jag att strunta i det och göra det JAG vill och inte det HAN tycker.

Idag ska det komma hit en målare och det ser jag visserligen fram emot, litegrann.
Jag är bara lite skeptisk. Det är en hel del vi måste göra i underarbete själva innan det ens går att tänka tanken att tapetsera. Laga hål i tak och väggar t ex och det känns just nu rätt avlägset att vi ska hinna med oss.

Nu har vi bott här i över 2 år (snart 3...) och idag har jag packat upp våra cd skivor ur flytt lådorna.

Vi satte fast cd-hyllorna i väggen för två veckor sedan och nu tyckte jag att de hade stått till sig. Det har visserligen fungerat hyfsat att leda i lådorna när man velat höra nåt speciellt under den här tiden, även om det blivi mindre och mindre organiserat i dem eftersom. Men nu fick jag för mig att det skulle vara lite hemtrevligare att få upp allt ihop i hyllorna.
Jag menar vi köpte ju ändå hyllorna just för att förvara skivor i dem så det skulle vara lite bortkastat om de fick stå tomma i tre år. Två år är ok men man måste ju dra gränsen någonstans och det fick bli vid tre år.

Nu kan jag i och för sig ångra mig i framtiden och komma på att hyllorna var snyggare tomma. Det är inte alls omöjligt. Särskillt inte som att jag lutade åt det hållet redan innan jag tömt lådorna. Det var någonstans då jag insåg att större delen av cd-samlingen var makens och att vi inte alls har samma musiksmak... Vissa skivor (rätt många) gjorde sig helt klart bättre i lådan.

En hel lördag med familjen.
Det är jag inte bortskämd med kan jag säga. När man jobbar tre av fyra helger så känns det helt underbart när vi är lediga hela familjen samtidigt och kan mysa ihop.

Idag överraskade vi barnen med matiné på filmstaden. Det var bio för de minsta bara 35 min lång. Blandade småfilmer.
Tyvärr känns det som en flopp att blanda filmer på det sättet. Som bolibompa mer än som bio. Det var spöket Laban som var stora attraktionen och vi hade uppfattat det som att det bara var Laban som gällde. Några avsnitt så att säga men si där hade vi fel.

Nästa gång vi går på bio så blir det nog en "riktig" film istället.

Sedan har vi haft Taco kväll och nu myser killarna framför en film med sitt lördagsgotta.

SUPERMYSIG DAG!!!

vad tiden flyger iväg.
Trodde inte att det var riktigt så länge sedan som jag skrev ett inlägg.
Där ser man.

Jag har fullkomligt drunknat i arbete den här veckan. Det har varit underbart att komma hem på kvällarna och bara stupa framför dumburken en stund och sedan somna sött. Har inte haft datorn på mer än absolut nödvändigt. Man ska orka efter att ha jobbat med en idiot burk hela dan också...

Nu har jag 4 lediga dagar framför mig

FYRA!!!

Helt underbart.
Alla barnen är samlade hemma även bonusgrabben är här så vi ska hitta på nåt familje mys i helgen och sedan ska jag slappa måndag.

Ser fram emot båda bitarna.