Trötter
Vad ska man säga. Jag sover där jag står...
Förrgår bröt det ut igen, småbarns sjuka.
Lillgrabben fick hög feber under natten. Så pass att han kräktes i vår säng. Tack för den då.
Efter att ha varit upp ett antal gånger under natten så gav vi upp och lät lilleman sova med oss, han var så varm och det var enda sättet att få sova nånting alls. Efter ca 3 min i vår säng, så pass att vi hann somna, så kräktes han. Det vara bara att flyga ur sängen fort som bara den innan det hann gå igenom till madrassen. Torka kräka hela vägen från sängen till badrummet, jag duschade barn medan maken bytte i sängen. Snacka om teamwork klockan kvart över 4 på morgonen. Storebror vaknade av allt ståhej och var så pigg så.
Det var inte vi.
Inte ens lite.
Var inte mycket piggare när klockan blev 7 och det var dags att göra mig i ordning för jobbet. Man kan säga att jag avundades maken en aning bara för att han slapp åka utan fick vara hemma med barnen, även om det var vab.
SJölv kunde jag inte stanna hemma. Det fanns helt enkelt ingen som kunde täcka upp för mig. Det är såna gånger man funderar på att söka jobb på en större arbetsplats...
Behöver jag säga att det blev en tidiga kväll igår?
Kan tillägga att jag fortfarande är trött.
Plus att jag börjar känna mig aningens hängig jag med.
Hur kommer det sig att sjuka barn med 40° feber orkar leka järnet medans jag däckar när jag har 37,6°???
