småbarnsbloggen

Det har varit provtagning idag igen.
Jag är så besviken och ledsen.
Dum som jag var började jag hoppas...
Det ska man inte göra.
Man ska aldrig tro att de tska bli bra för då måste livet överbevisa en.
Så är det.

Jag har inte skrivit ut de exakta värdet de senaste veckorna.
Bara att det varit högt.
Det har varit riktigt högt.
Hela 198 för två veckor sedan!!!
Jag vet, ett FRISKT värde.
Jag vågade knappt tala högt om det, ifall det skulle visa sig vara fel eller tillfälligt, han har ju varit väldans sjuk och haft småfeber länge.

Förra veckan hade det gått ner.
Mycket!
121 var det då.
Ner med 70 enheter, men fortfarande riktigt högt, gränsade minsann till friskt och vi hoppades lite mer.
Dumt.

Den här veckan inleder vi med en käftsmäll från livet.
Slag under bältet.
Spark i magen.
Kalla det vad ni vill.

Dagens värde är 61.
En halvering från förra veckan.
Det har alltså gått från 198 till 61 på två veckor.
Ingen vet hur långt det kommer sjunka.
Ingen vet när han blir frisk.
Men inte denna vecka.
Säkert inte nästa heller.

Hoppas inte så mycket just nu.
Oroar mig mer.
Och JA, jag VET att det är ett bra värde som är ofarligt och att det varit lägre och att det finns de som inte nått ens så högt på LÄÄÄNGE. Men det hjälper inte mig idag.
Idag är jag orolig för att det ska sjunka ännu mer.
Idag är jag ledsen för att jag hade vågat börja hoppas.
Idag är jag smått arg på livet som luras så hemskt

Imorgon kanske jag kan vara glad för en hjälmfri vecka.
Ikväll ska jag äta Ben&Jerrys och choklad.