småbarnsbloggen

I går kväll, rätt sent hör vi något från övervåningen. Tystar tv:n och lyssnar.
Storebror som ropar något om "blöder"!
Vem blöder?
Vart??

Skräckfyllda sekunder upp för trappen.
Är det lillebror?
ITP!!!
Hur?
Han har ju så höga värden?
Har i tankarna redan lastat honom i bilen och ringt akuten!

Kommer upp.
In i badrummet där storebror är.
Blodbad!
Golvet.
Pyjamasen.
Fötter, händer...
Hela ansiktet!

Inte lillebror!!!

Bara vanlig näsblod, även om det är mycket.¨
Fram med den blodstillande vadden som aldrig lillebror behövt använda.
Tvätta och torka.
Trösta och krama.
Natta om.

Går ner smått darrande och sätter oss igen.¨
Lättnaden är total.
Visst, det är aldrig roligt med blod.
Inte när det är sår.
Inte när det är näsblod heller.
Men det var inte ITP-varning och det är vi tacksamma för!