Ingen lust
Jag har inte någon lust med något just nu.
Känner inte för att laga mat, eller ens äta t ex. Så nu har vi ätit hämt mat i två dagar.
Så kan det vara. Idag blev det Thai, så det blev väl halv nyttigt i alla fall...
Nytt prov i morgon.
Tror inte det ör under trettio. Lillebror har inte några petekier och det tyder ju på ett högre värde. Men vi har ju blivit lurade tidigare. Och han har ju blåmårken. Både på rumpan och benen...
Vågar knappt tro någonting alls.
Våndas och käkar magmedicin och huvudvärkstabletter i mängder.
Jag är så less på den här skitsjukdomen som ingen vet nåt om. Eller de vet vad det är för fel. Men inte varför, hur länge eller ens om stigande värden kommer att vända och sjunka och inte har de någon vettig medicin som ger någon långsiktig verkan heller...
Som sagt. Skitsjukdom!
Jag vet att det finns värre sjukdomar och jag vet att det finns familjer och barn som har det värre än vårt lilla troll och jag lider med er allihop. Men det hjälper ju inte oss. Vi utgår ju från vår sitation och hur det upplevs av vår familj. Visst har jag massor av medkänsla för andra i samma situation och erkänner villigt att det finns de som det är mer synd om. Men den här veckan deppar jag ändå!
Känner inte för att laga mat, eller ens äta t ex. Så nu har vi ätit hämt mat i två dagar.
Så kan det vara. Idag blev det Thai, så det blev väl halv nyttigt i alla fall...
Nytt prov i morgon.
Tror inte det ör under trettio. Lillebror har inte några petekier och det tyder ju på ett högre värde. Men vi har ju blivit lurade tidigare. Och han har ju blåmårken. Både på rumpan och benen...
Vågar knappt tro någonting alls.
Våndas och käkar magmedicin och huvudvärkstabletter i mängder.
Jag är så less på den här skitsjukdomen som ingen vet nåt om. Eller de vet vad det är för fel. Men inte varför, hur länge eller ens om stigande värden kommer att vända och sjunka och inte har de någon vettig medicin som ger någon långsiktig verkan heller...
Som sagt. Skitsjukdom!
Jag vet att det finns värre sjukdomar och jag vet att det finns familjer och barn som har det värre än vårt lilla troll och jag lider med er allihop. Men det hjälper ju inte oss. Vi utgår ju från vår sitation och hur det upplevs av vår familj. Visst har jag massor av medkänsla för andra i samma situation och erkänner villigt att det finns de som det är mer synd om. Men den här veckan deppar jag ändå!
