Grattis till lilla mig...
Jag kommer ihåg hur det vara att fylla år när jag var liten. Då såg man fram emot den stora dagen med spänning. Det var svårt att somna dagen innan och vaknade gjorde man jättetidigt.
Kalas med kompisar. Massor av ballonger och glass.
Stora paket.
Jag vet nu när jag har egna barn hur ögonen lyste av glädje.
Idag är det inte riktigt de känslorna som kommer fram.
Stress och jäkt.
Vilka kommer och när.
Baka tårta?
Göra smörgåstårta!
Städa, städa, städa.
Handla och städa lite till.
Och på själva dagen - göra klart allt innan främmande kommer.
Servera och vara en god värdinna.
Sedan själva finalen! Städa efter alla!
Inte riktigt samma sak...
Dessutom, vem vill bli äldre när man väl blivit vuxen.
Och NÄR började tiden gå så fort!?!?!?
