Änne en dags vab...

Hittills vet vi ju om att vi kommer att ha varit hemma i 8 veckor i sträck när nuvarande sjukintyg går ut. Men det kan ju mycket väl bli längre... Här ska vi inte ta ut något i förskott inte!
Idag är båda barnen hemma med mig och myser. Storebror har varit så himla ledsen när vi har lämnat honom hos dagmamman på sista tiden, så idag får han vara hemma med oss. Jag vet att han haft roligt under dagana när han varit hos dagmamman. Om inte annat så har det ju märkts när han inte vill följa med hem när vi hämtat honom... Men han har ändå uttryckt en stark önskan om att få vara hemma med oss han med. Så idag är han hemma med mig och lillebror och imorgon är det makens tur att vabba.
Solen skiner och det är riktigt vår/vinter väder. Jag funderar på om jag vågar släppa loss lillebror ute. Det börjar bli halt av allt tövatten som rinner över packad snö. Hmm. Jag fegar nog och låter maken våndas imorgon. Det är tragiskt nu när det är så fint väder och allt. Men jag vågar verkligen inte ta risken att han ska ramla och slå sig nu när han har den här sjukdomen. Men, men. Sånt är livet. Det kommer fler vackra dagar. Jag menar, nu närmar vi oss sommaren! Tack och lov.
Jag ska avnjuta en cappuccino innan det är dags att ge minimonstren lunch!
Konstigt vad lite man hinner med när man är hemma med barnen. Jag har inte hunnit få i mig morgonkaffe ordentligt och jag har ändå inte hunnit leka med barnen heller. Undrar vart tiden tar vägen när man är hemma...
