Höga värden - låga värden...
Vi är glada idag med.
Det sjunker inte från 259 till 10 över natten så vi är nog glada över helgen med : )
Vi har tur. Lillebror regerar positivt på medicinen, så det är inte helt i onödan som han går igenom behandlingen. Tack och lov. Tyvärr är ju effekten inte särskillt långvarig, men det är skönt medans det varar. Eftersom värdena är så himelskt höga just nu så behöver han inte ta några nya prover förrän på onsdag. En hel vecka utan blodprov. Snacka om semester!!! Jag är helt inställd på att värdena kommer att vara mycket lägre då, men bara de är över 30 så kommer jag att vara super glad.
Jag lider verkligen med de familjer som går igenom den här sjukdomen med envist låga värden. När de ligger runt 10 och under det så är det hemskt. Man inser ju vilka risker det innebär. Hur farligt det kan vara. Samtidigt är det barn som är drabbade och hur talat man om för ett annars friskt litet barn att det inte kan leka? Vi tycker att det är omöjligt. Det kanske är lättare att förklara för ett barn som är äldre än vad lillebror är att det är farligt. Men å andra sidan så inser det äldre barnet vad det går miste om, ser skillnaden mellan sig och kompisarna. Jag ver ärligt inte vilket som är värst, inser bara att inget av det är skoj.
Just nu föröker vi att inte ta ut all glädje i förskott, det skulle bli så svårt att orka med ett bakslag då. Samtidigt håller vi oss fokuserade på det att på små barn, och särskillt för pojkar, så brukar det oftast läka ut. Även om det kan ta längre än sex månader...
Det sjunker inte från 259 till 10 över natten så vi är nog glada över helgen med : )
Vi har tur. Lillebror regerar positivt på medicinen, så det är inte helt i onödan som han går igenom behandlingen. Tack och lov. Tyvärr är ju effekten inte särskillt långvarig, men det är skönt medans det varar. Eftersom värdena är så himelskt höga just nu så behöver han inte ta några nya prover förrän på onsdag. En hel vecka utan blodprov. Snacka om semester!!! Jag är helt inställd på att värdena kommer att vara mycket lägre då, men bara de är över 30 så kommer jag att vara super glad.
Jag lider verkligen med de familjer som går igenom den här sjukdomen med envist låga värden. När de ligger runt 10 och under det så är det hemskt. Man inser ju vilka risker det innebär. Hur farligt det kan vara. Samtidigt är det barn som är drabbade och hur talat man om för ett annars friskt litet barn att det inte kan leka? Vi tycker att det är omöjligt. Det kanske är lättare att förklara för ett barn som är äldre än vad lillebror är att det är farligt. Men å andra sidan så inser det äldre barnet vad det går miste om, ser skillnaden mellan sig och kompisarna. Jag ver ärligt inte vilket som är värst, inser bara att inget av det är skoj.
Just nu föröker vi att inte ta ut all glädje i förskott, det skulle bli så svårt att orka med ett bakslag då. Samtidigt håller vi oss fokuserade på det att på små barn, och särskillt för pojkar, så brukar det oftast läka ut. Även om det kan ta längre än sex månader...
