småbarnsbloggen

Det är verkligen dags att sova. Börjar bli alldeles för filosofisk...
Tröttheltstecken om något.

Imorgon är det dags för en ny arbetsvecka med lååånga dagar.

Maken blir hemma hela veckan med sjukt barn.
Lillebror har fortfarande öroninflammation. Han var till sjukhuset igår och fick ny penicillin kur. Fick vara medicinfri en hel vecka... Wow!!!

Tur att det finns folk som kan fylla upp på makens jobb.
Det tar emot att alltid vara den som åker till jobbet när barnen är sjuka. Det känns så fel!
Jag vet att de har det jättebra med pappa och att han är minst lika bra som jag för dem.
Det är mamma genen som sparkar bakut.
Den nerärvda instinkten.
Den som skiter i jämställdhet när barnen behöver mamma.

Tur att det oftast är jag som anser att barnen behöver mamma. Att det går lika bra med pappa.
Barnen far inte illa av att det inte är mamma som är hemma. Det är bara jag som lider. Barnen är nöjda med att det är en förälder som är hemma.