Barnen har haft en bra dag.
Barnen har haft en bra dag hos sin vikarie dagmamma idag. Hon är minst lika bra som deras vanliga dagmamma. De har gjort sitt arbete till en livsstil. Riktiga eldsjälar.
Det märks att de trivs med sina jobb. Att de gör precis det de vill under dagarna.
Det känns skönt att veta att det inte är i brist på annat som de har de här jobben, utan för att de verkligen vill jobba med barn hemma.
Det gör att jag kan vara trygg i förvissningen om att barnen har det bra på dagarna.
Att de är tillsammans med engagerade vuxna som ser till barnens bästa.
Hon tyckte i alla fall att lillebror är så cool, han är sten lugn. Hänger med på det mesta utan protester och leker så bra. Det gjorde honom ingenting att det var ny dagmamma. Han var lika nöjd ändå. Och då har han bara träffat henne två gånger tidigare och aldrig blivit lämnad med henne förut. Det är nog som de säger, att han är så lugn och trygg i sig själv att det funkar därför. Och att han har tryggheten i att se att storbror är med hela tiden så klart.
Jag skulle nog inte passa som dagmamma själv.
Känner ofta att tålamodet kunde vara bättre.
Kanske det beror på att det är mina barn.
Fröknarna på storebrors gamla dagis sa ju det. Att det inte alls är svårt att vara pedagog. Det är lätt att ha tålamod och överseende med andras barn. När det gäller de egna är det en helt annan sak. Då har man andra krav. Man vill att det ska vara perfekt. Eller riktigt bra precis som drömbilden. Man går och jämför sin egen familj med andras.
Det märks att de trivs med sina jobb. Att de gör precis det de vill under dagarna.
Det känns skönt att veta att det inte är i brist på annat som de har de här jobben, utan för att de verkligen vill jobba med barn hemma.
Det gör att jag kan vara trygg i förvissningen om att barnen har det bra på dagarna.
Att de är tillsammans med engagerade vuxna som ser till barnens bästa.
Hon tyckte i alla fall att lillebror är så cool, han är sten lugn. Hänger med på det mesta utan protester och leker så bra. Det gjorde honom ingenting att det var ny dagmamma. Han var lika nöjd ändå. Och då har han bara träffat henne två gånger tidigare och aldrig blivit lämnad med henne förut. Det är nog som de säger, att han är så lugn och trygg i sig själv att det funkar därför. Och att han har tryggheten i att se att storbror är med hela tiden så klart.
Jag skulle nog inte passa som dagmamma själv.
Känner ofta att tålamodet kunde vara bättre.
Kanske det beror på att det är mina barn.
Fröknarna på storebrors gamla dagis sa ju det. Att det inte alls är svårt att vara pedagog. Det är lätt att ha tålamod och överseende med andras barn. När det gäller de egna är det en helt annan sak. Då har man andra krav. Man vill att det ska vara perfekt. Eller riktigt bra precis som drömbilden. Man går och jämför sin egen familj med andras.
