småbarnsbloggen

Vi kom aldrig fram till morfar (min pappa).
Vi satt i bilen.
Hade åkt nästan hela vägen (ca1,5-2 mil), sedan fick vi vända.
Typ 500 meter kvar. Lite snopet!
Lillebror valde det tillfället att kräkas.
Japp.
Hela han.
Hela bilbarnstolen...

Hmmm

Han sov, hostade lite, lät lite konstigt och började gråta.
Tvärstannade bilen och tittade till honom.
Då hade stackarn lyckats kräka ner hela sig.

Han verkade inte sjuk innan pch inte efter, men risken att han var sjuk, och det faktum att hela stolen var kräkig gjorde att vi vände istället för att åka till morfar.
500 meter eller ej...
Morfar blev lite besviken, men vad ska man göra menade även han.

Idag har lillebror varit på strålande humör.
Inga som helst tecken på sjukdom!
Det verkar helt klart som att vi hade rätt igår.
Trodde att han fått lite slem i halsen somhan inte kunde hantera i sömnen och "råkade" kräkas när han hostade.
Det eller mindre troliga att han var åksjuk, men det har han aldrig varit tidigare.

Kändes rätt att åka hem igår eftersom lillebror inte kräkts på nästan ett halvår.
Kändes lika rätt att åka på kalas idag eftersom han inte visat några tecken på att inte må bra!