Sista natten

Imorgon åker maken bort. Ska kliva upp redan 4:30, stackarn.
Själv hoppas jag få sova till åtminstonde 7:30, vi får se...
Jag har pratat med doktorn eftersom att jag fortfarande har lika ont. Det har inte blivit bättre alls, nästan så jag tycker det har blivit sämre...
I vlket fall... Hon ska skicka en remiss till röntgen så får vi se om det visar något. Som det är just nu hoppas jag nästan att det är en fraktur, då skulle jag i alla fall få veta varför jag har så ont, vad som har hänt. OCH jag skulle få veta ungefär hur lång tid det tar innan jag kan räkna med att bli bra. Bara en sån sak.
Om jag inte är bättre till på onsdag (vilket jag tvivlar på att jag är) så får jag ringa jobbet och säga att jag blir borta lite längre. Vi får se när jag får komma till röntgen också. De har inte remissen förrän imorgon och sedan ska de hitta en tid till mig.
Oavsett när jag får komma dit så kan jag inte jobba förrän det slutar göra ont.
I morgon tänker min mamma komma på besök. Hon tycker synd om mig soh ska komma och avlasta mig lite nu när maken ska vara bortrest. Det är inte lätt att vila med två småbarn hemma.
Jag har två härliga, underbara killar. Så är det. Men ingen kan påstå att det är vilosamt att ha småbarn, tyvärr.
