Mamma på vift!
Det känns helt underbart att lillebror blivit en rejäl gröt kille!
Han har aldrig tagit flaskan. Spelar ingen roll vad den innehåller. Bara tanken verkar vara en ren förolämpning. Totalt 2 gånger har det lyckats. Alldeles som att han provat bara för att bevisa att han inte tycker om det. Han kan, men vill inte!
Det har i alla fall inneburit att jag blivit väldigt låst. Jag har ju fått planera med att ha med honom överallt ända sedan han föddes. Inte för att det varit något större problem, men efter sex månader (+ graviditeten!) börjar det kännas lite jobbigt. Jag och maken har inte kunnat ägna oss helt åt varandra, dvs gått ut eller lämnat bort barnen, en enda gång. Jag har inte kunnat göra något själv heller. Som att gå till frissan i lugn och ro, eller prova kläder, ta en fika med vänner, tandläkaren etc.
Som sagt - lite låst.
Men i söndags var jag minsann iväg. Ok, första gången var faktiskt förra tisdagen när jag var till tandläkaren. Knappast en njutning om man säger så... I söndags var jag iväg och gick lite i affärer. Hälsade på en vännina som jobbade och bara tog det lugnt. Riktigt härligt att veta att maken kan ge lillebror mat om han blir hungrig så att jag inte måste jäkta, jäkta, jäkta. Skynda, skynda, skynda...
Lyckades faktiskt smita iväg ett par timmar idag också. Var iväg och hjälpte en vännina skylta inför påsk. Skönt att få känna hur det är att jobba utan att måsta prestera mer än man känner för. Uppvärmning liksom...
Tack för friheten och fritiden älskling!!!
">Han har aldrig tagit flaskan. Spelar ingen roll vad den innehåller. Bara tanken verkar vara en ren förolämpning. Totalt 2 gånger har det lyckats. Alldeles som att han provat bara för att bevisa att han inte tycker om det. Han kan, men vill inte!
Det har i alla fall inneburit att jag blivit väldigt låst. Jag har ju fått planera med att ha med honom överallt ända sedan han föddes. Inte för att det varit något större problem, men efter sex månader (+ graviditeten!) börjar det kännas lite jobbigt. Jag och maken har inte kunnat ägna oss helt åt varandra, dvs gått ut eller lämnat bort barnen, en enda gång. Jag har inte kunnat göra något själv heller. Som att gå till frissan i lugn och ro, eller prova kläder, ta en fika med vänner, tandläkaren etc.
Som sagt - lite låst.
Men i söndags var jag minsann iväg. Ok, första gången var faktiskt förra tisdagen när jag var till tandläkaren. Knappast en njutning om man säger så... I söndags var jag iväg och gick lite i affärer. Hälsade på en vännina som jobbade och bara tog det lugnt. Riktigt härligt att veta att maken kan ge lillebror mat om han blir hungrig så att jag inte måste jäkta, jäkta, jäkta. Skynda, skynda, skynda...
Lyckades faktiskt smita iväg ett par timmar idag också. Var iväg och hjälpte en vännina skylta inför påsk. Skönt att få känna hur det är att jobba utan att måsta prestera mer än man känner för. Uppvärmning liksom...
Tack för friheten och fritiden älskling!!!