ITP, ett minne blott...
Jo, Lilebror ÄR friskförklarad. Visst ju om att det skulle komma men var ändå inte riktigt säker förrän doktorn sa det rakt ut att nu kan vi anse Lillebrors ITP vara utläkt.
Helt underbart!
Märkligt!
Osäkert...?
Glädje!
Men... kan man vara säker på det... egentligen?
Klart att det är utläkt! Men kan det komma tillbaka?
Japp, det kan det. Men i så fall får man nog anse det vara ny sjukdom och inte återfall om jag förstått det hela rätt. ITP är inte som andra sjukdomar att om man haft det så är man immun, icke! Det är inte heller så att man är garanterad att det ska läka ut om det väl gått och blivit kroniskt.
I Lillebrors fall tog det 5,5 år innan han blev friskförklarad. Men det gick över. Trots att jag inte trodde det skulle ske. Men doktorn sa redan från början att en ITP kan man få flera gånger, teoretiskt. Han hade inte hört om nån som fått det två gånger men det var inte omöjligt. Hmmm.
Det ger en liten osäkerhetskänsla men jag tänker minsann njuta nu jag.
En sak i taget.
Träffade en mamma som har kronisk ITP härom veckan. Oj, vad intressant. Tänk om jag fått träffa henne under det första året Lillebror hade ITP. På den tiden när värdena var helt kassa och vi var hemma för vård av allvarligt sjukt barn. Hon kunde ju svara på en massa frågor som inte Lillebror kunde.
Som att doktorn säger att man inte känner av när man har låga värden. Men vi tyckte att Lillebror var trött och hängig när han hade låga värden, och inte alls så glad som han brukade vara. Hon bekräftade att hon minsann kände av direkt när värdena blev för låga. Jo jo, det stämmer det vi föräldrar till ITP barn anat i många år, värdet märks på humöret.
