småbarnsbloggen

så här mycket har jag inte bloggat på över ett år. På riktigt alltså! Wow! det går snart över ska ni se. Killarna är lagom sjuka för att orka bråka som vanligt, inte alls jobbigt... Själv har jag stor städ dag (vilekt är anledningen till allt bloggande - inte min favvo syssla) Det bäddas rent och tvättas om vartannat samtidigt som det plockas överallt. Att det kan finnas så mycket saker i ett hus som det finns här övergår mitt förstånd. Det tar ju aldrig slut! JAg misstänker att det är nån som sprider ut nytt samtidigt som jag plockar eftersom det känns som att det kommer mer och mer ju mer jag plockar. Inga namn nämnda... Snart är maken hemma meed bonusgrabben och då blir det tacos till middag innan fredagsmyset sätter igång. Det som jag aldrig får vara med om annars. Tjoho!

Så fick man sig en extra "ledig" dag. eller vad man nu ska kalla det. Är hemma med sjuka barn. Eller, egentligen är det storebror som är sjuk, lillebror är hemma på en frisläng. Storebror vaknade genom förkyld med värk i kroppen och halsen toppat med stigande feber. Han som börjat i förskoleklass och har fotografering idag. Såååå typiskt att han ska måsta missa första skolfotot med nya klassen. Men vad ska man göra. Får trösta oss med att jag ALDRIG tittar på gamla skolfoton. Vi lär ändå behöva fotot så att jag och maken lär oss vilka som går i klassen.

Spenderade halva lunchrasten igår med att försöka få ihop ett vettigt inlägg ibloggen. Och jag lyckades minsann - bara så ni vet. Tyvärr försvann det på vägen eftersom min mobil lyckades tappa internet uppkopplingen precis när jag publicerade. En sjöman hade rodnat över mina ordval just då kan jag säga. Bättre lycka nästa gång får man säga. Finns nämligen inte en chans att jag skriver om samma inlägg! Nix! Icke sa nicke! Här går vi raskt vidare och fortsätter som att inget hänt!

Jag hade ju tänkt blogga järnet under semestern. Och OJ vad det inte blev så. Det är inte det att jag inte vill, för det gör jag. Men på nåt sätt så blir det inte så ändå. Tiden räcker inte till som jag skulle önska. Barn, make och hus med mera tar upp all min tid när jag är ledig. Nu är jag på jobbet och då hittar jag mina minutrar under lunchen. Nu tog de dock slut tidigare än jag räknat med. Återkommer...

Så har halva semestern gått. Och det känns som den knappt har börjat. Kan redan nu konstatera att det kommer gå alldeles för fort det här. Första veckan var en ren transport sträcka när jag var ledig med barnen och maken jobbade. Den här veckan här vi varit bortresta. Vi har gjort Stockholm och grönan med killarna. Det var superskoj Men nu är det skönt att vara hemma igen. Jag har två veckor kvar och maken har en. Vi får hoppas att regnet avtar så vi får sommar mysa lite tillsammans. Blir det för tråkigt väder så kan vi ju alltid tapetsera det som ska bli vårt sovrum.

Jo tjena! Det ösregnar. Så pass att när jag vaknade förstod jag inte om det var regn eller blåst ute. det lät som stormbyar men ljudet var för jämnt... Det spöregnade. Alltså är jag mer eller mindre inlåst med tre småkillar. Tur att det finns dvd och tv spel säger bara jag. Det kanske inte är den perfekta sysselsättningen till barn en hel dag. Men so what! MAmma ska också överleva :-)

Jobbar idag. Och imorgon. Från måndag är jag ledig 4 veckor!!! Bara 1.5 dagar kvar :-)

Idag var det avslutning på simskolan. Storebror har kämpat så bra under dessa två veckor. Trots att han varit rädd och inte.har någon direkt vatten vana sen tidigare så har han kämpat på och varit med i bassängen varje dag och hela lektionerna. Jag är så glad och stolt över att han kämpat trots att han varit rädd. Det är starkt gjort. Idag var det i alla fall avslutning och snacka om att killen var stolt över diplomet han fick. Maken skickade en bild på en super glad kille med ett välförtjänt diplom. Det har han verkligen kämpat för. Nu har vi resten av sommaren på oss att träna massor med simning med honom.

Det börjar bli ett stående inslag i min lunchrast att slänga iväg ett blogginlägg. Så bli inte.förvånad om det blir något uppehåll, det händer faktiskt att jag är ledig någon enstaka gång... Som i helgen till exempel. Då är jag ledig. Eller, ledig och ledig... jag är inte på jobbet i alla fall. Sen att jag antagligen kommer att få jobba ännu hårdare fast hemma är ju en helt annan sak.

Dagens lunchrast är snart slut. Egentligen borde man väl slappa och försöka ladda inför eftermiddagen. Men inte då. Nej. Jag sitter och gör oändliga måste listor inför min lediga helg. Det känns som att jag inte kommer vara särskilt ledig den har helgen heller. Det ska målas husvägg och olja altan, för att inte tala om tvätt berget som håller på att ta makten i källaren. Jag blir trött redan innan jag blivit ledig...

Jag är en badkruka. Lika bra att bara erkänna. Jag vill ha varmt vatten, inte svalt eller ens småljummet. Riktigt uppvärmt är min melodi. Med andra ord så är det ett tag sedan jag badade. Nu är det sommar (sägs det...) igen och barnen vill båda. Det vill inte mamma. I måndags på simskolan var vi i simhallen och inte på utebadet. Då fick jag för mig att jag skulle minsann inhandlade nya badkläder och bada med barnen. Det gick över när jag kom på att simhallen är stängd under sommaren och det är utebadet som gäller. Jag kommer få så lov att båda med barnen i år. De vill verkligen och jag klarat inte av att säga nej hur länge som helst. Bara att hoppas på riktig värme ett tag så jag inte får frostskador av att doppar mig. Dessutom måste jag hitta badkläder. Vart kan man hitta såna som man kan ha offentligt utan att besöka kirurgen först?

Nu är det nedräkning. På riktigt. Lite tidigt bara... Jag jobbar tre veckor till, men längtar sååå. Att bara få vara hemma och mysa med familjen och ta det lugnt. Eventuellt göra någon liten nytta o huset eller på gården, kanske. Bara att hoppas på att det är sommarvärme när semestern börjar. Nu är det alldeles för kallt!

Storebror går på simskola. En riktig intensiv kurs på två veckor. Varje dag utom lördag och söndag. Han har gått en vecka redan och är inne på final veckan nu. Tyvärr är han rädd när han inte bottnar så han vågar inte riktigt göra som lärarna säger. Men sommaren har ju bara börjat så han hinner ju träna mycket mer innan det är klart. Och blir det bara lite varmare så kanske till och med jag kliver i vattnet med honom... Jag tycker att han är så duktig som faktiskt doppar sig och försöker fast han är rädd.

Då jobbar en annan sjudagars... Och underbart sommar väder har det varit större delen av tiden också. Hmmpf! Men imorgon är jag ledig minsann. Det ni! Och sol ska det bli, otroligt. En dag innan nästa jobb period kör igång. Så då tar jag en sväng till tandläkaren och lagar plomben som bara höll en vecka. Jag menar, om jag passar på att njuta av den lediga dagen kanske jag inte orkar köra igång igen på tisdag - hemska tanke. Som tröst tänker idag minsann gå till frissan också.

Just nu känns det som att jag bara klagar hela tiden och överallt. Och så illa är det egentligen inte. Livet är faktiskt rätt bra. Bara det att jag inte behöver få ur mig det som är bra. Det är sånt som irriterar som jag behöver ventilera och kanske få lite medkänsla för. Det är synd att inte klaga, eller? Som idag. Jag inser att när jag går på lunch, då slutar maken för dagen. Hur mycket sugar inte det! Visst, han börjar flera timmar före mig OCH han jobbar 80 procent men vad hjälper det mig. Jag vill också hem när han får gå. Samtidigt så trivs jag med mitt jobb och med mina kollegor. Jag skulle bara vilja ha lite mer tid med familjen också.

Fet bästa med att jobba helgen är att jag är ledig måndag. Och det finns knappast ett batteri sätt att börja veckan... När man inte gör som jag dvs. Bokar in tandläkarbesök. Snacka om att förstöra en ledig dag. Jag vändas redan så söndag kväll rök den med. Klantigt! Men samtidigt den enda Dan på veckan som det går att boka in nåt på så vad ska man göra...