småbarnsbloggen

Det känns som att jag har hur mycket som helst som måste hinnas med den här helgen.

En hel massa tvätt att sköta. Inte så konstigt med tre små killar här hemma...
Sedan ska vi packa inför Stockholmsresan också, det bär iväg på måndag.
Räkningarna måste vara betalda innan vi åker också.

Idag har vi åtminstonde hunnit med att klippa gräset, OCH byta olja i klipparen. Inte illa bara det.

Grillade till middag och det kommer vi nog att göra imorgon också. Det är bara SÅÅÅÅ gott. Gjorde en melonsallad till efterrätt, perfekt med glass till. Tre sorters melon och en vaniljkula. Det blir inte enklare eller godare!

Lillebror hade provtagning igår. Värdet låg på 47. Det är som jag sagt tidigare. Han verkar stabilisera sig på värden mellan 40 och 50 mellan toppar och dalar. Det är ett helt ok värde egentligen. Ingen akut fara, men under dagisnivå. De värsta värdena är mellan 50 och 60, då kan han vara hos dagmamman men jag är jättenervös hela tiden då jag inte kan veta när hans värden sjunker. Är han hemma så vet jag i alla fall att han är trygg.

Semestern börjar nu så det blir inte så mycket uppdaterat den första veckan eftersom vi åker bort och datorn stannar hemma.

Varför måste måsarna absolut skita på mitt köksfönster?

Jag bara undrar, är det personligt?

Usch!
Fy!
Blääää!

Inte nog med att det är äckligt, jag hatar dessutom att putsa fönster så det blir dubbelt straff...

Det var ett tag sedan...
Har jobbat tre helger i rad, men nu är det äntligen en jobbfri helg!
Ska till min lillebror på grillmiddag med hela familjen. Jag har ju nyligen blivit faster så nu ska vi få träffa den nye familjemedlemmen...

I övrigt ska jag bara slappa.
Hela helgen.
Utan dåligt samvete.

En snabb uppdatering innan jag åker till jobbet.
Det har varit full rulle här hemma och på jobbet. Jag hann inte ens med att ge er förra veckans resultat...

Förra veckan var värdet 44 och denna vecka är det 46. Det håller sig alltså rätt så stabilt. Skönt det i alla fall. Nästa vecka blir det inte prov förrän på fredag. Vi åker bort om två veckor och då vill jag ha ett prov innan vi åker, det känns tryggare när man får det svart på vitt även om vi lärt oss att tyda symptomen.

Tack för omtanken Brita! Det värmer!

Och til "En som vet", bra att du vet. Då har du säkert förståelse och medkänsla för en mamma till ett allvarligt sjukt barn som använder sin blogg som en säkerhetsventil. Man måste få lufta de små problemen och gnälla lite för att orka med de stora sakerna! Det vet du säkert du med, eller hur. Och ja, jag har massor med fler saker att klaga på. Jag har också en hel massa saker att vara lycklig över. Som att lillebror inte behöver ligga på sjukhus den här veckan. Att han bara behöver ha hjälm. Att storebror är så snäll och förstående fast att han bara är 4 år och ändå hjälper till att hålla koll på lillebror så att han inte slår sig. Att jag har en underbar familj och många underbara stunder med mina barn varje dag. Att jag har ett arbete som jag har roligt på och förstående arbetskamrater när jag bara måste åka utan förvarning när lillebror ramlar och slår sig... En hel massa tankar har jag. Både glada och mindre glada.

Så var det en sån där "egentid" historia igen då.

Lillebror skulle ta blodprov i morse. Alltså tänkte lilla jag att jag åker iväg med honom och maken stannar hemma med de andra två vildarna under tiden. Då kan ju jag få en liten chans att ta ett snabbt shopping race i köpcentrat efteråt med bara ett barn att hålla reda på.

Och hur slutade det?

Hela familjen, med alla tre barnen packades in i bilen och åkte till sjukhuset, ur och i lastning. Sedan blev det ur och i lastning igen på Bauhaus, och på Stadium OCH på köpcentrat.

Jag handlade alltså inget av det jag ville eller behövde, men storebror fick nya byxor och kallingar och barnen hann titta på leksaker. Maken fick med sig en cd hem.
När alla de "passa på" sakerna var avklarade fanns det inte mer tid. Fyra (Ja 4!) gnälliga småkillar (3 mellan 1,5 och 6 år + 1 över 35...) var hungriga och ville hem.

Tro jag det. De hade ju fått göra sitt!!!

Man man kan inte vara allt för gnällig heller.
Maken är ju faktiskt hemma och är föräldraledig med alla tre hela dagarna när jag jobbar.
Det är rätt skönt att jobba.
Bara vara bland semi-vuxna individer på dagarna och kunna prata normalt utan en massa "mamma, mamma, mamma. Du, mamma, mamma" var och varannan sekund.

Jag längtar till semestern, ska bara inhandla öronproppar först.
Särskillt som vi ska ut och bila en del.
Pax för att köra när barnen sover... 

Var och tog blodprov på lillsprätten vid 10-tiden i morse. Ännu inget svar.
Det är så låååång väntan.
Jag vet ju att det inte tar mer än max 1,5 timme att få provsvaret från lab. Det är bara det att det ska finnas en läkare som ska hinna titta på svaret och göra en bedömning också... Om her värdet är, upp eller ner, och när det kan vara lämpligt att ta nytt prov.

Men hur svårt kan det vara.
Över 30, nytt prov måndag.
Under 30, nytt prov onsdag.
Under 10, medicin.

Jag kan det ju själv som ett rinnande vatten känns det som.
Nåja, de ringer väl så fort de har tid och möjlighet. Kan ju tänkas att vår doktor ringer själv och då måse han ju vänta tills han har en lucka mellan sina inbokade patienter också.

Äntligen två lediga dagar framför mig.
Har arbetat hela veckan och varit helt slut när jag äntligen kommit hem på kvällarna. Det har ju varit rätt varmt så det har ju hjälpt till så man kännt sig ännu mer slut i kropp och själ.. ;-)

Förra provet visade 46! Det är alltså sjunkande igen.
Imorgon är det dags för lillkillen att ta nytt prov. ¨
Jag tror inte det är mycket bättre nu. Ser prickar fortfarande. Inte många, bara enstaka, men fullt tillräckligt för att jag ska känna visshet i att det inte är ett värde över 50 som väntar oss.
Gissar på 30-50.

Nu har jag två hektiska lediga dagar med familjen.
Vi ska hitta på lite äventyr med killarna och inte bara vara på sjukan...