småbarnsbloggen

Ja då kan man ju alltid göra som jag och lillebror gjorde igårkväll...

 

Vi tog en tur till distriktsläkarjouren vi.

Lillebror hade lite utslag i ena knävecket igår morse, inte så mycket, bara lite nässelutslag eller värmeutslag såg det ut som åsså kliade det lite. Inge mer med det, skickade honom till skolan och det hade inte klagats nåt under hela dan så jag tänkte väl inte mer på det.

 

Så var det läggdags igår kväll och då klagade han på att det kliade så jag tog en närmare titt. Där det tidigare hade varit några utslag var det nu massor av utslag, illrött, riktigt svullet och kliade en massa. Ett område i knävecket och på insidan benet som var ca 15 cm högt, vilket är MYCKET på en 6,5 åring, det finns liksom inte så mycket ben på en så liten människa.

 

In till distriktläkarjouren och fick komma in på en gång. WOW! Roseafeber, man ser det inte så ofta på så små barn så självklart har lillebror det! Varför inte liksom, det är ju ovanligt på barn så då är det ju givet. (Ja, ironi!!!)

 

Penicillin en vecka och eftersom det är en ny sort så håller jag honom hemma, han är ju redan allergisk mot kåvepenin och jag tar inga risker med honom, han drabbas för ofta av sånt "man inte ser så ofta..."

 

 

Nu till det otroliga! En tur oich retur resa utan att kliva ur bilen tar ca 60 min utan att kliva ur bilen och vi hann träffa sköterska, doktor och åka vidare till apoteket plus att jag tankade på vägen hem. Vi var bort ganska precis 2 timmar!!!! Otroligt, jag skulle stannat och köpt en lott när jag ändå hade sånt flyt.