Hemma igen.
Så har vi kommit hem från en veckas "semester" i huvudstaden.
Det har knappast varit vilsamt för oss vuxna, om man säger så... ;-)
Vi har varit på Grönan, gått på stan, åtit en massa på restaurant, åkt tunnelbana kors och tvärs över hela stan och tagit en färja till Åland. Allt med samtliga tre barn. Killar i åldrarna 2, 4 och 6 år. Som tur är så har vi några veckors semester till så att vi hinner hämta oss efter den här pärsen.
Skämt åsido. Killarna har haft superskoj. 8 timmar på Grönan tror jag är ett personligt rekord. Dessutom lyckades vi med konststycket att vinna en jätte plopp OCH en jättechoklad. Inte illa bara det. Men det går inte att komma ifrån att man är på helspänn hela tiden. Det är lite mer spring i bena och lite svårare att hålla helkoll när man inte är på hemmaplan så istället får de vanliga 95-100% man ligger på så går man för högtryck på 150-200% som förälder. Det gäller ju att hela tiden få med alla överallt. Som tur är så åker lillebror fortfarande vagn om man ska någon lite längre sträcka och det har hjälpt en hel del. Detaljerna tänker jag nog hålla för mig själv men det har varit en lyckad semester.
Nu är vi som sagt hemma och det är jag just nu väldigt tacksam för. Vi kom hem natten till lördag och igår kom petekerna. Han har blivit jätteprickig i ansiktet. Konstigt nog är det där prickarna kommer först och inte på benen och fötterna som ska vara det vanliga. Sedan kräktes han igår kväll. Rejält! Nu vet jag inte om han är prickig för att han har en infektion i kroppen och är på väg att bli sjuk, eller om han mår illa för att värdena sjunker. Jag vet att han inte ska känna av att han har låga värden, men jag vet inte om jag tror riktigt på det. Vad jag förstår så finns det flera barn som reagerar på dåliga värden, om inte annat så kan det märkas på humöret.
I morgon är det provtagning och jag skulle inte bli förvånad alls om det visar sig att han ligger runt 30 snarare än runt 50 som sist. Kanske till och med lägre.
Jag kan bara sucka och inse att det kan vara dags för nästa sväng med låga värden, den 23:dje så når vi sexmånaders gränsen...
Det har knappast varit vilsamt för oss vuxna, om man säger så... ;-)
Vi har varit på Grönan, gått på stan, åtit en massa på restaurant, åkt tunnelbana kors och tvärs över hela stan och tagit en färja till Åland. Allt med samtliga tre barn. Killar i åldrarna 2, 4 och 6 år. Som tur är så har vi några veckors semester till så att vi hinner hämta oss efter den här pärsen.
Skämt åsido. Killarna har haft superskoj. 8 timmar på Grönan tror jag är ett personligt rekord. Dessutom lyckades vi med konststycket att vinna en jätte plopp OCH en jättechoklad. Inte illa bara det. Men det går inte att komma ifrån att man är på helspänn hela tiden. Det är lite mer spring i bena och lite svårare att hålla helkoll när man inte är på hemmaplan så istället får de vanliga 95-100% man ligger på så går man för högtryck på 150-200% som förälder. Det gäller ju att hela tiden få med alla överallt. Som tur är så åker lillebror fortfarande vagn om man ska någon lite längre sträcka och det har hjälpt en hel del. Detaljerna tänker jag nog hålla för mig själv men det har varit en lyckad semester.
Nu är vi som sagt hemma och det är jag just nu väldigt tacksam för. Vi kom hem natten till lördag och igår kom petekerna. Han har blivit jätteprickig i ansiktet. Konstigt nog är det där prickarna kommer först och inte på benen och fötterna som ska vara det vanliga. Sedan kräktes han igår kväll. Rejält! Nu vet jag inte om han är prickig för att han har en infektion i kroppen och är på väg att bli sjuk, eller om han mår illa för att värdena sjunker. Jag vet att han inte ska känna av att han har låga värden, men jag vet inte om jag tror riktigt på det. Vad jag förstår så finns det flera barn som reagerar på dåliga värden, om inte annat så kan det märkas på humöret.
I morgon är det provtagning och jag skulle inte bli förvånad alls om det visar sig att han ligger runt 30 snarare än runt 50 som sist. Kanske till och med lägre.
Jag kan bara sucka och inse att det kan vara dags för nästa sväng med låga värden, den 23:dje så når vi sexmånaders gränsen...
