*Jobbångest
Det börjar kännas rejält nu...
Inte lång tid kvar alls...
Typ 2,5 veckor!
Usch!
Fy!
Vet inte alls om jag vill. Lämna barnen hela dagarna för ett meningslöst jobb.
Jag kommer att vara borta precis hela deras vakentid! Inte kul alls!
Det gäller att göra det mesta av den tid vi får tillsammans nu.
Hela sommaren kommer jag att vara hemma halva veckorna i alla fall. Det är alltid något. Inte tillräckligt men ändå.
Sedan kommer jag att vara ledig måndagar. Då ska jag försöka tillbronga så mycket tid med barnen som det bara är möjligt!
En liten del av mig tycker att det ska bli skönt och roligt att börja jobba igen. Att få komma ifrån och vara vuxen ett tag. Prata med andra vuxna utan föräldraansvar. Frihet. Känner mig som en svikare när jag erkänner det. Hur kan man se fram emot att lämna sina barn?
Man kan behöva komma ifrån ibland för att uppskatta barnen. Ladda batterierna med lite vuxentid. Tyvärr innebär mitt jobb alldeles för långa dagar för att jag ska vara nöjd!
Inte lång tid kvar alls...
Typ 2,5 veckor!
Usch!
Fy!
Vet inte alls om jag vill. Lämna barnen hela dagarna för ett meningslöst jobb.
Jag kommer att vara borta precis hela deras vakentid! Inte kul alls!
Det gäller att göra det mesta av den tid vi får tillsammans nu.
Hela sommaren kommer jag att vara hemma halva veckorna i alla fall. Det är alltid något. Inte tillräckligt men ändå.
Sedan kommer jag att vara ledig måndagar. Då ska jag försöka tillbronga så mycket tid med barnen som det bara är möjligt!
En liten del av mig tycker att det ska bli skönt och roligt att börja jobba igen. Att få komma ifrån och vara vuxen ett tag. Prata med andra vuxna utan föräldraansvar. Frihet. Känner mig som en svikare när jag erkänner det. Hur kan man se fram emot att lämna sina barn?
Man kan behöva komma ifrån ibland för att uppskatta barnen. Ladda batterierna med lite vuxentid. Tyvärr innebär mitt jobb alldeles för långa dagar för att jag ska vara nöjd!
