småbarnsbloggen

Lillebror går nästan mer än han kryper nu. Det är så härligt att se när han ostadigt tultar fram. Man ser att det är ansträngande och att balansen bara är med precis så att han tar sig fram. Så fort han blir ditraherad så dimper han ner på baken. Gounge!!!

Är hemma efter att ha lämnat bonusgrabben hos hans mamma. Nu är det dags att natta barnen och sedan ska vi försöka bära lite möbler.
Det kanske låter konstigt, men jag ser verkligen fram emot att få kånka soffan. Fast egentligen är det inte själva kånkandet jag ser fram emot. Snarare att få den där jag vill ha den!