småbarnsbloggen

På riktigt alltså. Det känns jättekonstigt.

Jag har varit hemma sedan påsken 2007. Först sjukskriven för foglossningar (AJ AJ AJ...),
sedan föräldraledig från augusti. Började "fuskjobba" redan i maj. Jag och maken har delat på veckorna hela sommaren.
Det är det bästa vi gjort!
Helt SUPER!!!
Jag har varit ledig tisdagar och onsdagar, han har varit hemma torsdagar och fredagar. Eftersom jag jobbat varannan helg har jag varit ledig måndagar vilket fall, en frisläng med andra ord.

Eftersom vi båda jobbat 60 % har vi kunnat kombinera SGI dagar med lägsta nivå och på så sätt kunnat spara en del dagar. Dessutom har vi haft semester. Maken har också vartít föräldraledig med bonusgrabben två veckor i sommar.

Den här smygstarten med jobbet har inneburit att det inte blivit så jättestor omställning för mig och för barnen. Plus att maken fått vara hemma en längre tid än förra gången.
Vi har haft en bra ekonomi också och inte behövt supersnåla trots att vi har nyköpt villa...

Men nu är det slut på finliret.
Nästa vecka börjar jag jobba heltid.
Visst, ekonomin kommer att bli riktigt bra, för mig i alla fall...
Maken börjar jobba 80 %. På så sätt får barnen komma hem från dagmamman vid 16 tiden åtminstonde...
Jag kommer att sakna killarna SÅÅÅÅ  mycket!
Det kommer inte vara skoj att komma hem vi åtta tiden på kvällarna och bara få säga godnatt. Om ens det...
Jag kommer säkert att missa lillebrors första egna steg. De där stapplande få utan stöd...

Usch och Fy!

Har sökt ett kontorsjobb.
Ansökningstiden gick ut i måndags så jag hoppas på svar till veckan.
Tror inte ens det är mer än 14 sökande till två tjänster!
Det borde innebära att jag åtminstonde har en chans att komma på intervju.
Man kan bara hoppas!!!